A person called she

Befogade sätt att reagera när man får MVG på ett samhällskunskapsprov: 

  • Hoppa omkring och skratta ett tag, eller i alla fall le och låta det göra hela ens dag.
  • Hoppa omkring med en knuten näve i vädret, peka på förbipasserande och skrika "HAHA! Sade jag inte det va? Janne, dina VG:n kan du ju ta och köra upp nånstans!"
  • Tycka att det är oerhört roligt, nu är det bara att köra på lika bra!


 

 Obefogade sätt att reagera när man får MVG på ett samhällskunskapsprov:

  • Tre gånger gå tillbaka in i klassrummet för att försäkra sig om att man inte sett fel.
  • Misstro lärarens förmåga att sätta rättvisa betyg.
  • Gå omkring hela eftermiddagen och försöka mota bort gråten och ångesten.
  • Tänka "fan, det är bara tillfälligt, ett plötsligt flow som drog med mig och nu tänker släppa av mig någonstans strax nedanför VG på nästa redovisning".




Nu ska jag bara överleva praon också. (Seriöst, det är något fel på mig. Jag avskyr att praoa. Men det tar vi en annan gång.)



Das war mal wieder echt'n geiler Tag

Den här dagen har varit och ÄR heeeeeelt osannolik.
Till att börja med så var det ju skolveckans i särklass värsta dag med hemkunskap, no, svenska, no-lab och elevens val, musik (vi vet ju alla hur duktig jag är på sistnämnda ämne...). Så jag har alltså gått omkring i skolan och varit nere hela dagen.
När jag kommit hem och har repat mod och faktiskt är på ganska bra humör så bestämmer jag mig för att ringa min praohandledare. Hon svarar emellertid inte utan det gör hennes telefonsvarare. På ENGELSKA. Jag får ryck av hela världens offpissingattityd mot mig och bestämmer mig för att gå till Christel i skolan och säga henne ett par sanningens ord (dvs förtvivlat skrika "MEN HUR GÖR MAN OM MAN INTE KAN RINGA SIN PRAOPLATS?!").
När jag kommer till skolan är då entrédörren låst och jag är beredd att sätta mig ner på trappan och bara grina då Patrik (god bless him) öppnar åt mig och jag kan stampa upp till 7&9:s arbetsrum där jag diskuterar med Christel i tio minuter, tops.
Så återvänder jag då hem och finner att även ytterdörren hemma är låst. Och jag som inte tog med några nycklar! Jag går runt huset, kastar småstenar på Julias fönster, knackar på dörren, letar extranycklar i glashuset, RUBBET. Jag går till och med upp till Linnéa där ingen är hemma och försöker be om att få låna telefon.
Till sist, när jag har irrat omkring i kvarteret i tre kvart och jag sitter hela uppgiven på yttertrappan, kommer Julia förvånad ut. "Vad gör du här?"

Tack Gud. Jag älskar dig också.


(Och den som vågar kommentera ens det allra minsta stav- eller grammatikfel i den här texten åker på en tjottablängare så att de ryker in i väggen. Den bärande väggen, av betong.)

Tjejsnack v. 39

Min blogg är fattig. Förlåter ni mig? Allt jag har att skriva om nu för tiden är nämligen
- skolan
- min inställning till skolan
- skolans inställning till mig
- tv.
Det ska bli bättring. Lugn ba lugn.


Vecka 39
Sommaren 2007


Vad minns du mest (förutom regnet) från sommaren 2007?
Arvikafestivalen, Englandsresan, den franska rabieshunden... det är väl det jag minns mest.


Har du haft en skön sommar? Motivera gärna!
Nja, jag har varit så stressad över skolan och haft hang-ups på teveprogram, så nej.


Har du rest något, var? eller stannat på hemmaplan?

Arvika (såklart) och Danmark-Tyskland-Frankrike-England-Frankrike-Holland-Tyskland-Danmark-Sverige var de mest framträdande resorna.


Är det viktigt för dig att ligga på stranden och få fin färg?

Ligga på stranden: nej. Få färg: ja. Ska jag få någon färg får jag emellertid förmodligen ta till brun utan sol. Inte jättenajs.
 
Vad är din favoritsyssla på sommaren?
Att LÄSA!!!! Jag läste 53 böcker i somras.
/ödmjuka bruden


Facebook

Haha, ärligt talat, är detta facebooks förstasida? De verkar ju inte behöva betala övertid för webbdesignern sin i alla fall...

I Hagnesta hill blinkar tv-ljusen

Andra avenyns första avsnitt ikväll, tredje av Upp till kamp i morgon och så naturligtvis Veronica Mars på torsdag (fast hon spelar ju i en helt annan liga). TV:n håller på att bli min bästis. Dåligt. Jag har ju tusen saker att göra! Varför kan jag inte bli så där nyttig som jag var i våras, då jag typ gick ut och sprang runt tjärnet på fredagkvällen istället för att dega i soffan eller som då jag satte mig med läxorna med en gång när jag kom hem från skolan?
Å andra sidan mår jag ju oftast som sämst under de perioderna, det är då som jag inte har kontroll och då kan jag lika gärna vara duktig på att vara nyttig (sade hon och lät som tagen ur en ätstörningsbok). Nu har jag ju mitt självförtroende att slåss med och skolan som ska klaras av utan tusen timmars frivilligplugg. Nyttig får man vara en annan gång, när man har kommit på vad för utomhussak som man ska designa om som bildprojekt och när praoplatsen är uppringd (jävlar i helvetet vad det ska vara svårt, jag har gått och tjatat om det i veckor) och ångesten ligger ännu lite lägre. För nu är det ju ganska lugnt. I'll go with the flow och jag ska bara strunta i vad som är bra. 

Tjejsnack v. 38

(Se på fan, där kom den!)



 

Vilket yrke har du/studerar du till och varför valde du just det? Om du inte, vilket skulle du välja?
Lustigt att det kommer som fråga, jag satt precis i går kväll och funderade över om jag inte skulle ta och ta upp min dröm om att bli lärare igen! På högstadiet. Jag gillar skolan (läs: jag är skolnarkoman).

Trivs du med ditt yrkesval/att du inte valde alls? Varför/varför inte?
Ja du. Det var inte mycket till val när jag började skolan, det ordnade kommunen så att säga. Sedan har det flutit på.


Trivs du på din nuvarande arbetsplats/med dina nuvarande arbetsuppgifter, eller vad du än gör? Motivera!
Jag stortrivs i skolan. Finns ju mer och mindre hemska saker, men man överlever.


Vilket yrke drömde du om att ha när du var liten? Varför just det?
Senast jag var "liten" och hade ett drömyrke var väl i fyran-femman och jag ville utbilda mig till polis eller brandman. De drömmarna grusades när det uppdagades för mig hur pass mycket bodstadsbrist det är i Stockholm där polishögskolan ligger, och senare när jag fick mitt synfel. Och yrkesvalet berodde SÅKLART på ojämställdheten inom dessa yrken, love it!


Har du möjlighet att göra karriär/vidareutbilda dig inom ditt yrke, och är det viktig för dig att kunna göra det?
-
Varför/varför inte? Är du utan yrke osv, skulle du kunna tänka dig att klättra på karriärstegen?
-


USB-fanskap

På vår bärbara dator finns bara två usb-portar.
Så man får inte plats med extern hårddisk,
kamera
OCH mus.

Fukk.

Hjärnstorm

Antingen så håller jag på att falla tillbaka i gamla mönster eller också gör jag det inte.
Antingen är jag överviktig eller bara överdriven.
Antingen är jag dålig eller skitbra.
Och allt på samma gång.
Förvirringen är total just nu. Jag tror att det är så här: Jag måste vara extrem i bedömningen av mig själv. Gör jag inte jättebra ifrån mig så gör jag JÄTTEDÅLIGT och så är det med det. Inga mellanting här inte.
Men sedan är det ju de gånger då jag gör skitbra grejer och ändå bedömer det som i princip det sämsta jag någonsin kommit mig för att göra. Och ibland (när mitt huvud säger att jag är naiv) om jag tycker att jag gör något bra... så visar det sig att det inte alls var så. Alla dessa bedömningsskalor ska samordnas på en gång i min hjärna och sedan redas ut igen utanför dem, i skrift. Jag blir så jävla trött. Ge mig en diagnos i alla fall, eller något som är lättare att handskas med. Snart, men inte än, skiter jag i att anstränga mig över huvud taget. På grund av mina egna tankar. Ruggigt.


Ang. väckarklockan

Det var ju bara att ställa den på fönsterbrädan.
Silly me.

Vakendrömmar

Igår morse hade jag satt min väckarklocka på 9,20 eftersom jag skulle gå på Liseberg med en syster, två norska sysslingar och pappas kusin. När väckarklocksjäveln ringde så hade jag en sjuk dröm om att jag och några kompisar hade en lägenhet som frivilliga skulle åka och städa, och eftersom jag inte var en av dessa frivilliga så kunde jag fortsätta sova. Ändå fortsatte mina kompisar i drömmen att sätta igång ett irriterande, pipande ljud bara för att störa mig! Jag skulle precis säga åt dem på skarpen då... jag insåg att det var min väckarklocka som ringde och att klockan var tio i tio.
I morse skulle jag vakna 10,30 därför att vi än en gång skulle åka iväg. Och dagen började inte mycket bättre idag; Jag drömde att det var två små bratpojkar som skulle måla om hemma i sitt rum och ville skriva "Babben" på alla sina väggar. Jag var då med i någon slags panel som skulle rösta om huruvida de skulle få ha detta målat på alla föremål de ville ha det på; Stolar, bord, väggar... Till sist ställde jag mig utanför den där omröstningen, men ändå fortsatte det komma tillbaka, det där irriterande pipande ljudet som man skulle avbryta med en knapptryckning om man helt enkelt tyckte att det var helt okej att de målade konstiga smeknamn på gotländska komiker över hela sitt möblemang. Och så skulle jag ju säga till ledningen att det var något fel på min knapp eftesom jag fick det där ljudet hela tiden, men... tja, jag öppnade ögonen och klockan visade på 10,50.
Man undrar ju hur det kommer gå nu till veckan - kommer jag vakna ordentligt utan att försova mig? Kommer jag behöva ha mobilens alarm på också? Kommer jag dö av förvirring när jag vaknar ur mina drömmar? Fortsättning följer - stay tuned!

Pappa

Det slog mig idag att jag har slagit alla symptom ifrån mig så länge. Jag har inte varit rädd för min pappa på jättelänge, inte SÅ HÄR i alla fall. När jag hade antiskolkat från SO:n i en timme och jag skulle till att gå hem så hasplade jag ur mig något om att "fan, då hade jag ju kunnat gå hem tidigare och ta reda på min tvätt och städa och sånt, annars kommer pappa gå bananas. Han är dum i huvudet", varpå min lärare minst sagt höjde ögonbrynen. Det var väl då jag kom att tänka på det. Har jag blivit så duktig på att slå rädslan och känslorna ifrån mig?
Samtidigt är det ju bara skitgrejer och en dålig uppväxt kombinerat med dålig uppfostran som har gjort den här familjen till vad den är, det kan jag ju inte skylla på min far. Det är ju lika mycket mitt fel, tänker jag, och säger samtidigt emot mig själv genom att tänka att jag fortfarande är ett barn, jag KAN omöjligen ha påverkat mig själv så här mycket, och inte mina syskon heller.
Fast vad vet jag? Att inte äta av rädsla för att ens pappa ska komma hem och komma på en, att han lägger ens rena tvätt från gårdagen nere i en sopsäck i källaren för att man inte hunnit* ta reda på den, att han alltid är sur, att jag blir gråtfärdig bara av ett ord av honom, är det normalt? Jag kan ju inte veta eftersom jag alltid haft den här familjesituationen, men de flesta andra familjer verkar bra mycket mer harmoniska än min. Och andras pappor verkar mer mänskliga än min.


*Ja, jag tycker att man ska få ha lite fritid också. Efter att jag hade gjort merparten av mina läxor var det Veronica Mars, den enda tv-serie jag följer, i fyrtiofem minuter. Mitt under detta program kom frågan "har ni tagit reda på er tvätt?" och sopsäckshotelser.

Och jag spydde aldrig på kullen vid 4H-gården

Det skulle inte förvåna mig ifall folk började anförtro mig att de inte vet var de har mig nu för tiden, tvärtom skulle det snarare bygga på min föreställning om att jag är minst två personer (mer eller mindre seriöst). Jag vet ju inte ens var jag har mig själv längre, att andra skulle veta det ter sig aningen bisarrt i det läget. All denna exponering av mitt inre och att jag måste imponera på alla, mest mig själv, och framförallt upprätthålla någon slags fasad... är kanske inte det bästa.
Men det ska bli bättring. Som en första grej hade jag tänkt sluta berätta för folk vad jag tänker på hela tiden. Det blir nämligen lätt väldigt krystat. Som i förrgår på svenskan, till exempel. Halva lektionen satt jag med en tanke i huvudet som jag inte kunde bli av med; Hur gött vore det inte att doppa en blöt Piggelin (nej, jag hittade ingen synonym som lät snuskigare...) i sand? Tänk er tillfredsställelsen när hela glassen är indränkt i små, små sandkorn och man bara sköljer av den och börjar om från början... Det måste ju vara det najs-aste man kan göra i livet. Med en glass.
Hela den här inre diskussionen kom sig av att jag läste High fidelity av Nick Hornby. Ni som läst boken förstås vidden av min sjuka fantasi. Kanske ska jag byta domännamn? Den här bloggen är ju tyvärr inte mycket bitter nu om dagarna. hilmasperversafantasierinnehållandeisglass.blogg.se låter väl idealiskt?

Eller inte.

Memory

Eftersom Datorn är kaputt så får jag sitta och googla fram alla bloggar jag bevakar och vars URL:er jag inte har i huvudet (jag går f.ö. fortfarande in på http://saintkildaroad.blogspot.com när jag ska till Silverfiskens blogg). Det är ju lite påfrestande. Värre ändå är de bloggar jag inte kommer ihåg, som jag helt enkelt inte djupläser så ofta. Dem får jag helt enkelt vänta på ska ploppa upp ur minnet. Eller så skiter jag i dem, en del av bloggarna i min favoriterlista Bloggar var mer av ett tvång måste jag säga, och som den tvångstänkande varelse jag är är jag bara glad att vara av med dem.

Kraschade datorer är datortidens svar på barndomens memory. Fasa.

Tjejsnack v. 37

Ditt Internetliv


Hur länge har du surfat runt/funnits på Internet med en egen sida?
Oj... Snackar vi communities och sånt så lär det ju vara sedan jag blev medlem på lunar, d.v.s. någon gång i juni 2001 då jag var åtta år, skulle fylla nio. Jag kan iofs ha varit medlem på kamrat (xD) innan dess... hujedamej!

Vilken/vilka webläsare använder du?
Internet explorer, tyvärr! Jag ska installera vilken annan webbläsare som helst så fort den andra datorn är fixad eller omformaterad.


Vilken typ av sidor besöker du oftast, vilka är dina favoriter?
Communities är ju grejen och i topp ligger p3star, bilddagboken, helgon och lunar. Random, random, random...


Hur ofta kollar du dina mail/din gästbok etc?

Mail har jag nästan slutat kolla efter Englandsresan, jag orkar helt enkelt inte kolla igenom alla gamla mail som har kommit. Varför finns det inte en "markera alla som visade"-funktion i hotmail?! Men alla communities besöker jag flera gånger om dagen.


Finns du på någon community eller något forum, vilken/vilka? Om inte, varför?

Yes. Allihopa: P3 star, bilddagboken, helgon, lunar, bokhyllan.com, Veronica Mars-forumet, vintervila samt arkmaniacs.


Hösten är allt vi någonsin drömt om!*

Det är ju verkligen så att det är nu på tidighösten som jag lever upp! Jag vet inte om det är något fel på min hormonuppbyggnad, att jag borde tvångsmedicineras eller något, men höstens ankomst glädjer mig mer än vårens. Ett tag i alla fall.
Förmodligen har det att göra med min aningens pessimistiska syn på årstiderna: Våren är början på slutet och gör mig neråt på grund av det, medan hösten är början på början och därmed är ljuset i tunneln. Visst verkar det logiskt? Hösten och vintern är en lång, trist och grå raksträcka att leva sig igenom innan ljuset kommer tillbaka. Och det är ju fint.
Nu tappade jag tråden (å andra sidan har jag aldrig på riktigt påstått att jag har den minsta talang för skrivandet, och förresten tappar jag trådar ideligen), men hösten legitimerar ju allt som är motsatsen till duktigt. Vilket är en jävligt bra grej. Man BEHÖVER inte springa omkring halva nätterna och promenera fem varv runt Härlanda tjärn med alla ens kompisar bara för att det är i princip midnattssol. Man BEHÖVER inte gå omkring i världens minsta kläder bara för att det är värmebölja eller världens tjockaste regnställ för att landet svämmar över. Man BEHÖVER inte tvångsumgås, vara utomhus 20 timmar om dygnet, gå på femtioelva festivaler i månaden, känna ångest över alla kompisar man inte har och att man aldrig gör något vettigt när alla andra gör saker och livet springer förbi en för att det är sommar. I stället kan man sitta inne och ha maraton på amerikanska teveserier (ska jag köpa boxarna 2 och 3 av Veronica M så att de hinner fram till höstlovet eller ska jag vänta till jul?), dricka omåttligt mycket te som jag aldrig egentligen har gillat men bara för sakens skull, sova till ett på lediga dagar, eller föralldel skriva åtskilliga blogghyllningar tillägnade hösten.
Hösten är fanimej allt vi nånsin drömt om. De flesta tappade bara bort känslan för det någon gång i juni.



*För att någorlunda ordagrant citera en sex och samlevnadsfilm vi såg på hälsan i åttan. No further details.

Mina ord är borta.

Jag skulle kunna skylla det på skolan, att jag inte har tid att skriva längre. En helt onödig beskyllning i sammanhanget eftersom jag var medveten om att skolan skulle börja en vecka efter att jag startade min blogg eller när det nu var. Men det är inte skolan som uppehåller mig, tvärtom får jag ju en massa roligt att skriva om! Jag skulle kunna beskriva min ilska och irritation mot engelskläraren som idag drabbades av ett akut behov av att ha rätt och körde över mig totalt trots att hela klassen VISSTE att det var rätt ord jag hade utläst av den fonetiska skriften. Jag skulle kunna ösa ut min ångest över all jävla biologi jag måste göra och som jag ändå inte lär mig ett jota av, jag skulle kunna skriva en förklaring till varför jag i alla år har hoppat jojo mellan att älska och hata min klass (som - tycker de, jag är mer kluven - aldrig har gjort mig något), eller också skulle ni kunna få läsa om min plötsliga övertygelse att alla lärare avskyr och vill förgöra mig som har en bubblarplats på listan över möjliga sjuka obsessions att lägga mig till med för det här läsåret.
Ni ser, massor av självkritiska ämnen att förgylla min blogg med! Men självklart gör jag då inte detta. Jag skyller på att orden har gått mig förbi. Jag skriver inte bra nu, och i stället för att göra något åt det för att utvecklas så väntar jag på nästa period av ordfloder till mina fingrar och ner i tangenterna. Inte ens bitter har jag förmåga att vara längre. Jag har blivit likadan som jag var fram till den 14:e juni i år, en skolans slav och undersåte utan egen vilja som slösar sina ord på MVG-recensioner i svenska.
Tack för den här tiden Hilma, jag antar att vi ses till sommaren igen. Nu tar jag över, den elaka skolflickesidan av dig.

Tjejsnack v. 36

Åh, jag påmindes just av Ellens blogg om att det här var en jävligt starkt bidragande orsak till att jag startade en blogg över huvud taget! Nu snodde jag frågorna från Ellen och har inte lyckats fixa en länk till tjejsnack-bloggen (eftersom jag är släkt med min fader den tekniska idioten), men jag ska bättra mig. Promise.


Tjejsnack - vecka 36


I bakgrunden

Vad har du för startsida när du öppnar Internet, och varför just den?
I vanliga fall har jag p3star, men nu har jag lyckats få... google bearshare?! Den hamnade där i lördags när jag installerade ny programvara. Inte kan jag ändra det heller, jag är som sagt den tekniske idiotens avkomma...

Vad har du för skrivbordsbakgrund i din dator, och varför just den?
"Häxkittel" eftersom den ger mig vibbar från mellanstadiet när vi just hade skaffat xp och jag tyckte att den där bakgrundsbilden var uuuuurhäftig.
Eller också har jag ingen fantasi, ni kan välja själva.

Vad har du för bakgrundsbild i din mobil, varför just den?
Ett vitt graffitihjärta målat på en röd tegelvägg, bild som kom med mobilen. Där är det i alla fall inte mitt fel att jag har en ful bild, jag kan nämligen varken ta emot mms eller fota med mobilen, så jag sitter kind of med skägget i brevlådan (åh detta underbara uttryck!).

Vad ser du om du tittar ut genom närmaste fönster?
Det beror lite på, men i stora drag är det en lyktstolpe, en japansk (?) lönn, lite radhus och diverse tvåfamiljshus som syns där det stora artlösa trädet inte täcker all utsikt.

Vad hör du för ljud i bakgrunden?
Förutom Lasse Lindh - Varje litet steg som jag spelar på datorn så är det radion som är på ute i biblioteket och spelar någon gammal smörig gubbrock.


Med risk för att låta som en tråkig Crocs-motståndare...

Jag var och skulle köpa vinterskor idag, och bara det är ju deprimerande så att det räcker. Vi har knappt lämnat augusti så ska vi dra iväg och köpa vinterkläder. Nåväl, vinterskorna var inte enda anledningen till att vi åkte så man får väl se förbi det.
Men när vi var i skoaffären då, så var det en liten jädra skitunge som skrek och hade sig. Genast skrev jag en hatlista i huvudet, en lista som utvecklades efter hand.

1. Jag avskyr folk som kutar omkring på allmän plats i Crocs och tror att de ska komma undan med det.
2. Jag avskyr barn som stämmer in på ovanstående kriterier och dessutom skriker och gråter.
3. ... och som ovanpå det är FULA.

Fy fan. Inte konstigt att jag hatar klädshopping.

Fluortabletter

Fluortabletter

Hundjäkeln har fått tag i mina fluortabletter och käkat upp nästan alla som var kvar, det vill säga knappt 200 stycken. Som tur var kom de upp igen (mamma kände en distinkt lukt av svarta vinbär från de vita prickarna i spyan och kopplade den till mig), men ändå, vad är grejen med tablettöverdoser just den här veckan? ^^

RSS 2.0