Julmys 2.0

Julgranen är inne och ska förstås prydas, men innan något krimskrams kan börja belamra dess grenar skall den stagas upp och stjärnan sättas i toppen. Pyttesyrran klättrar upp på en stol för sistnämnda ärofyllda uppdrag, men når inte och jag får träda in. Problem uppstår snart.
"Pappa? Du tror inte att man kan tälja till toppen lite? Stjärnans öppning är för liten för att få plats på grantoppen."
Pappa står i köket i färd med att laga tusen julmaträtter, så han kan inte leta fram någon lämplig kniv just nu. I stället roar jag mig med att leta efter Bläckfisken, toppdekoration fram tills strax efter millennieskiftet då min bror fick nog och köpte en stjärna i en gayaffär. Lönlöst kanske jag ska tillägga att sökandet är.

Nåväl, en kniv kommer i alla fall fram så fort vegetarisk rätt #52986 skjutsats in i ugnen och jag filar på trädets spets medan fadren kutar iväg för att leta upp någon bild till årets elektroniska julhälsning. Det är lättare sagt än gjort att få stjärnan att få plats på toppen, märker jag, men ger inte upp! I stället blir resultatet något taffligt: Stjärnan slår i taket och böjer hela toppen för att få plats, men jag känner mig nöjd med min insats.
"Men vad fan, nu lutar den ju framåt!" hör jag far min ropa just som jag lämnar brottsplatsen för att hämta kameran och föreviga mitt verk. Jaha. Tillbaka igen, gör om - gör rätt! Fadren lyckas räta upp granen - som nu börjar få tillnamn som 'den jävla' och "helvetes-". Nu kan vi börja bry oss om att binda fast barrhögen.

Jag hittar en bit snöre vi kan använda, knyter fast den i soffan vid matbordet och ska sedan försöka nå trädets stam genom att ta omvägen bakom vitrinskåpet.
"Så drar granen med skåpet i fallet", förklarar pappa. Jojo, vi kör med katastrofförsäkring. Medan jag går ner på alla fyra för att trixa med snöret bakom möbeln, säger jag att "jamen det är en fin tradition, det här med julgran, verkligen... GUD vad jag ska njuta av den sedan, ojoj! Aktiv njutning fram till tjugonda'n, inget ska få förstöra min granupplevelse".
Efter fem minuter och lika många olika vägar bakom vitrinskåpet, har vi bundit fast granen tillräckligt för klara eventuella efterskalv från jordbävningen. Jag landar i soffan för att njuta av resultatet.
"Sådärja", säger pappa och beundrar även han vårt jobb. "Var sade du att belysningen låg, då?"
Jag hittar lådan med elektriska ljus i någon av alla julpyntslådor som belamrar golvet i vårt vardagsrum och räcker honom den.
"Var det här verkligen den vi hade förra året?" frågar pappa förvirrat. "Den här är för utomhusbruk..."

Avd. saker som sextonåringar egentligen inte ska vara på gränsen till tårar över

Vad jag gjorde igår kväll? Jag bevittnade några av en människas allra första egna steg. Jag pallade helt enkelt upp barnet i fråga mot en soffa, så att hon stod och höll i sig i den, och så satte jag mig mitt ute på golvet och lockade på henne. Och visst jävlar gick hon - innan jag nattade henne för kvällen hade hon tagit säkert tio steg i följd!

Det var ungefär så ballt som alla säger att det är. There ain't nothing more to say about it. :')

I will always be your soldier

Jag och min äldsta lillasyster äter middag under relativ tystnad, när jag plötsligt råkar syna osten lite för noga.

- Hanna?
- Mhm?
- Är det ditt svarta fingeravtryck här?
Hon kollar där jag pekar och svarar sedan.
- Näe?!
- Nähä? Vems är det då?
Nu börjar hon bli sur, och tar ut sin ilska på nämnda ost.
- Hallå Hilma, DET HÄR är mitt avtryck!
- Men snälla du, du har TIO fingrar!
- Jaha, du tycker alltså att jag ska trycka ner alla fingrarna i osten?!
Plötsligt får vi båda en bild av Brasse i Fem myror. När han ska köpa bakelser, ni vet.

Lite senare har vi kommit in på Filip och Fredrik, Hanna berättar om ett klipp hon sett på Youtube.

- Ah, så sitter de där med en främling (eller ja, jag kände inte igen honom i alla fall), som berättar om en kompis som köper en flaska billigt vin och ringer banken, när plötsligt... Filip… eller Fredrik…
- Den kortare? Eller den långe, snygge?
- Aehh…
Båda funderar en sväng till, och så kommer hon på det.
- Han som INTE har ätit av sin rumpa!


Självförtroendekurs, steg 1: Gå till Ica med opassande målningar på kroppen

Jag ska ju börja läsa franska till hösten, och har tjatat på min syrra om att hon ska lära mig lite så att jag kan glänsa lite på första lektionen.
"- Lär mig hur man säger 'jag är en bajskorv!'", säger jag. Riktigt så kompetent att hon kan säga det är inte min syster, men hon skriver i alla fall ner "jag är en hundbajs" åt mig. Sedan tröttnar hon (min syster har väldigt dåligt tålamod, vi snackar godissugen treåringsnivå) och kladdar lite förstrött på mina axlar och armar medan jag kämpar mig igenom en läsebok för franska, steg två.

Idag vaknar jag inte förrän tjugo över elva, om det beror på inkompetent väckarklocka eller tinnitus upptäckt igårkväll låter jag förbli osagt, men jag blir i alla fall inte på det bästa av humör. Jag måste dessutom gå och köpa frukostmat innan jag kan äta något, så om jag ska hinna äta innan lunch gäller det ju att skynda på. Jag dissar alltså hårtvätt och pallar inte ens ta bort (de nu i och för sig något bleknade) kulspetsteckningarna på mig. Tänker att "jag måste ju ändå ha guts nog att gå och köpa lite mjölk utan att vara fixad till tänderna?".
Så jag går till Ica. Plockar några kilo livsmedel och bär dessa till kassan.

Kassören sätter sig i kassan, vi säger hej och jag börjar lassa upp mina varor. Tre paket mellanmjölk från Västkusten, två paket lättyoghurt med vaniljsmak och en förpackning av det där grovbrödet som min familj äter så mycket.
"- Det är någon som har gått lös med penna på dina axlar..." säger kassören. Jag kollar dit och säger att "ja, det är min syrra... Hon gillar det där med kulspetspennor."
Jag betalar med en femtiolapp och två tjugor och får en enkrona tillbaka tillsammans med kvittot. Går till den där... packhyllan vid rullbandets slut och börjar packa ner mina grejer.
"- Det står "bajs" på din axel", säger han i kassan. "Nä, den andra", tillägger han när jag vill kolla. Jag var medveten om att det står "crotte de chien <3" på vänsteraxeln, men uppenbarligen har Hanna skrivit "HEJ" samt ritat lite avfall hemmahörande i toaletten på den högra, och alltså även förtydligat vad konstverket förtydligar.
"- Du får skaffa sån här permanent marker och smyga in när hon sover och rita, typ, mustasch på henne", föreslår kassören. Jag instämmer, säger hejdå och kånkar hem min kasse med grejerna i. Ångrar lite att jag inte orkade göra mig någorlunda presentabel i morse. Lite.


Hihi

Det gick förbi något söto här förut som visslade på något, en melodi som jag kände igen. Så jag gick närmare fönstret för att höra efter.
AH! Nationalsången, tänkte jag när det slog mig vilken sången var.
Sedan stack jag upp huvudet lite för långt när jag ville se vem det var som var så nussig (eller nassig) att hanhon gick och visslade på nationalsången mitt i natten på en söndag. Den som gick där ute såg mig klart och tydligt i skenet från min (vilket är en helt onödig detalj i sammanhanget) gigantiska taklampa. Det såg förmodligen roligt ut för honomhenne. Men det bju'r jag på.

RSS 2.0