God jul?
Inte nog med att man ska använda el till ljusstakar, stjärnor och fan och hans moster när den annars hade kunnat försörja en hel afrikansk by i tusen år och att man dessutom ska frossa när det finns de i världen som svälter - man ska konsumera och spränga 1000 miljarders-gränsen för att en gång för alla sudda ut ozonskiktet och ta kål på oss alla. Hurra.
Jag blir så trött. Kan inte jag bara får börja om från scratch utan prylar och barnarbetestillverkade kläder från H&M och istället bli en indisk guru som sitter i bara höftskynket uppe på en bergstopp och äger blott luften i mina lungor? För jag är ju också smittad! Jag vill ha saker i julklapp, tänker att "det gör inte så mycket, det kan jag unna mig som aldrig köper något annars". Saker från U, S and A som flygs och skeppas i fåtal till mig för att jag ska kunna spä på mitt överflöd ännu mer. ÅH, jag spyr snart!
Och hur blir det sedan när jag får barn? Hur mycket tvingas man inte konsumera då, hur mycket saker överöses inte barnet med redan under dess första halvår i livet? Hur många mayalisiska barns liv krävs för att mina framtida barn ska kunna få alla plastleksaker de pekar på bara för att jag och resten av västvärlden aldrig lär dem något annat?
Jag vill ha jul med ekologisk mat i lagom mängder och inte en massa saker utan istället kärlek. Det får jag försöka med när jag har egen familj eftersom den sistnämnda punkten kan bli knepig att genomföra i mitt nuvarande hem...
Vad är går gränsen för det som egentligen är nödvändigt?
Tjejsnack v. 48
Livsåskådning
Är du religiös, på vilket sätt?
Inte religiös så att jag tror... men hoppas gör jag, ibland. Fast det känns ju väldigt flummigt det här med en gud och sånt. Jag vill ha vetenskapliga förklaringar!
Tror du på övernaturliga krafter och andlighet?
Mja... jo. Kanske, man har ju sett "Andrasnas makt"och sånt (haha), så...
Har du sett/känt av något övernaturligt, vad?
Om man räknar bort den överdimensionerade haren med en pinne genom magen som jag såg (ja, jag tvivlar) när jag var sju, så... nej.
Hur ställer du dig till fundamentalism inom religion?
Folk får förstås tro vad de vill, men det kan väl inte skada att ifrågasätta litegrann?
Vad tror du sker efter döden?
Känns ju lite jobbigt att leva vidare i all evighet, så... Jag tror att man dör. End of story och punkt.
Vuxenpoäng
Jag stod utanför Stadsteatern för en timme sedan ungefär. Det pissregnade och alla som hade sett Romeo och Julia på stora scenen stod under samma lilla tak på trappan och kände sig förmodligen allihopa som att de befann sig i en påtvingad gemenskap (särskilt Jessica som har astma och besvärades av att det fanns de som rökte mitt i folksamlingen - tänker folk på allvar med arslet?).
Anyways. Det regnade alltså. Det gick vågor över hela Götaplatsen, så mycket regnade det, och ändå. Ändå stod jag kvar under det pyttelilla taket och kände mig jävligt vuxen med mina linser och i mina extrahöga vinterstövlar modell kvinnlig dam. Helt enkelt därför att det skulle sett så fånigt ut om jag gick raka vägen från en hyfsat vuxen teaterföreställning till att hoppa i vattenpölar. Det var ju den fällan jag dyrt och heligt lovade mig själv att inte hamna i (när jag var tolv och gjorde allt jag kunde för att inte bli större), normer och gamla invanda mönster som man är tvungen att följa för att inte verka vara hela korkad.
Hur gör man för att överleva vetskapen om att man sakta men säkert håller på att bli Som Alla Andra?
Tjejsnack v. 47
Vad är ditt allra första minne?
Förmodligen det då jag blev puttad av mamma nerför trappan upp till ytterdörren när jag var... två, kanske? (Nej, det är inte så hemskt som det låter; Mamma skulle ut genom dörren och jag stod för nära den på andra sidan...)
Hur såg din familj ut? Ja, inte till utseendet då förstås ;)
Mamma, pappa, småsystrarna Hanna och Julia (efter 1½ respektive knappt 4 år av mitt liv), storebrorsan Axel (fyra år äldre än vad jag var och är).
Vad gillade du att göra när du var liten?
Jag tyckte om att leka skola, kommer jag ihåg. Eftersom jag var så tidig med att läsa och skriva (vid knappt fyra läste jag och den kommande hösten kunde jag skriva typ "HEJ AXEL JAG SKA HA ET BAN HOS MEJ OCK BAKA"), så brukade min mormor göra små uppgiftspapper åt mig som hon skickade ner med breven som hon och jag växlade under många år. Dem satte jag i en pärm och låtsades att det var mina läxor. Det kunde vara uppgifter som "Vad heter dina kusiner?", "Vad heter mormors och morfars katt som sprang bort?", "Rita en lampa".
Hur skulle du beskriva dig själv som barn?
Blyg och fundersam. Min syrra Hanna var den vilda av oss två i mer officiella sammanhang. Det finns t.ex. ett filmklipp där Julia är ganska nyfödd och skriker, Hanna springer omkring och leker högljutt flygplan och jag försöker läsa högt ur "Barnen i Bullerbyn". Det känns som att det var ungefär så under hela vår barndom. :p
Kommer du ihåg några viktiga händelser som format dig själv till den du är idag?
Enskilda händelser vet jag inte, men min mamma och skolsköterskan började redan i nollan (jag hade just fyllt sex år) säga till mig att jag var för tjock och borde gå ner i vikt. Så säger man väl inte till en sexåring? Jag började för fan dricka vatten istället för mjölk i skolan eftersom jag var för tjock, och det gav mig en fruktansvärt instabil grund att bygga ett självförtroende på.
Pubertala morranden i presens
"Men tänk om jag inte vill hjälpa till, tänk om jag har viktigare saker för mig?!"
"Varför måste ni vara så sura på MIG hela tiden?!"
"NÄÄÄEEE Hilma, du får INTE låna min dator!!"
Jag har varit hemma i tjugo minuter. Högst. Och det är redan en pina tack vare min elvaåriga lillasyster, ovanstående repliker är endast ett axplock.
Oh my god.
HÄRRRRRLIGT!
Matteprov på fredag
Bildarbete som läraren av någon anledning har bestämt sig för att bedöma efter kvantitet ska vara färdigt på tisdag
Samma dag är det prov i tyska
och dagen efter teoretiskt prov i musik.
Dessutom ska vi skriva en novell på dagens, morgondagens och fredagens svensklektioner som ska bli färdig redan i övermorgon.
Imorgon hinner jag inte plugga matte eftersom jag ska till optikern och idag satt jag kvar i skolan i tre timmar och försökte lära mig allt till provet. På lördag ska jag på teater på kvällen (planerat sedan flera veckor), så jag får plugga tyska på lördag förmiddag och på söndagen (som egentligen är vigd åt bildarbetet) och helt enkelt försöka få in musiken (som i och för sig inte är så svår) där jag hinner i helgen och imorgon.
Dessutom ska man ju överleva att över huvud taget gå på lektionerna, få sina tio timmars sömn och stå ut med allt och alla. Det blir en utmaning! Stressvärken i min mage satte in i eftermiddags, ett tydligt tecken på att skolarbetet är för mycket.
Jag försöker i alla fall tänka så att jag inte behöver få MVG varken på matteprovet (trots att det innebär en sänkning av hela mitt terminsbetyg), hemkunskapsprovet eller musikprovet eftersom inget av de ämnena - förutom musik där teorin ändå inte spelar någon större roll - är något jag gillar eller är intresserad av. Och ingen av dessa ämnen är heller något som kommer synas i slutbetygen, så jag kan ta det lugnt. I den mån jag lyckas coola ner, vill säga...
We like färdiga mallar!
Det hela blev något av en besvikelse. I dokumentären skildrades tre tjejers liv med killar, akohol och skolk. Det är fine för mig, de lever sitt liv och jag mitt. Jag tycker bara att SVT som stoltserar med sin slogan "fri television" och är ägt av dig och dig och dig kanske skulle vara lite mer... indie? Alla ger ju samma bild av tonåringen som en jobbig person som har det så svårt och därför inte kan klassas som en människa med egen identitet och egna åsikter; tonåringen styrs helt och hållet av hormoner. Den kan inget annat än att följa strömmen, en egen vilja kommer först i tjugoårsåldern.
Vi andra då? Vi som aldrig dricker, som knappt klarar av de krav vi ställer på oss själva i skolan och som är så djävla ensamma trots alla försök att passa in och passa upp. Finns inte vi på riktigt?
Nu skulle man ju kunna mildra sin kritik lite genom att tänka "hey, kanske var det just tonåringens alla olika ansikten som man ville visa genom att skildra dessa tre tjejers tillvaro!". Men jag känner fan inte igen mig i SVT:s bild av en tonåring.
Nej, då blev jag bra mycket gladare när Henrik Ståhl och min eviga förebild här i livet, Sofia Åkerman, satt och fick snacka om sina respektive tonår. Äntligen något som bröt av från bilden av hur en tonåring är!
Kanske är det så att man måste passa in i den bilden för att själv kunna kalla sig tonåring? I så fall ger jag gärna upp nu.
Hej, jag heter Hilma och jag är en människa!
Tankar kontra omvärld
Erkänn att det är lite spännande? Jag menar, det måste inte ens vara roliga saker som händer för att jag ska tappa bort hjärnan någonstans på vägen, huvudsaken är att det händer. Är jag understimulerad, tro? Gud, jag som tycker att jag gör saker hela tiden... AKTIVITETER på schemat nästa vecka alltså.
Det lär ju gå bra.
Tjejsnack v. 46
Sover du bra på nätterna, eller vad gör du om du inte kan somna/sova?
När jag väl har somnat så sover jag oftast gott, undantagen är väl om jag är kräksjuk eller har hemska mardrömmar.
Om jag inte kan somna (vilket jag oftast tyvärr har svårt med), så brukar jag läsa, lyssna på musik eller skriva ner mina tankar. Pretentiöst men effektivt!
Hur många timmar sover du per natt, vardag/helg?
På vardagarna försöker jag sova i alla fall 8,5 timmar (c:a 23-06.30), men på helgen verkar det som att jag har ett mindre behov av sömn - då kan jag somna vid elva (eftersom jag är dödstrött redan då) och vakna av mig själv redan vid nio. (Alltså, mindre jämfört med när jag var yngre. Då kunde jag sova non stop från fyra på morgonen till tre på eftermiddagen.)
När går du upp respektive och går och lägger dig vardag/helg?
Se ovan.
Snarkar du, talar i sömnen eller kanske t.o.m går i sömnen?
Elaka tungor viskar om att jag snarkar, men det har jag inga (färska) bevis på. Det ligger ju i och för sig i släkten det där, pappa snarkar så att vi andra alltid försöker hitta rum som ligger så långt från hans om vi övernattar någonstans, t.ex. på semester. Det är hemskt...
Sover du ensam i sängen, om inte med vem/vilka?
Oftast sover jag ensam. Har dock sällskap av Alice ibland. Hon är katt.
Lille Far
Namn: Karl Folke Staffan
Kallas: Pappaaaa, Store tjocke far, Gubbstrutten, Padre, Vater, Papá, Schtedden... allt med ett frågetecken efter, eftersom vi oftast ropar på honom av en eller annan anledning.
Jobb: Bibliotekarie som snart inte längre är enhetschef. Det ni!
Familj: Carin, 51, Axel, 19 (från ett tidigare äktenskap som det så fint heter - men vi är tajtast ändå!), Hilma, 15, Hanna, 13, Julia, 11. Och katterna Alice, snart 4, Ludden, 5 samt hunden Caylo, 1½. Och en mamma Helena, en syster Cia och Cias sambo och tre barn och ett av dessa tre barns bäbisdotter plus dotterns mamma. Joråsåatte.
Intressen: Läsning, fotboll, musik (egna bandet Still young and beautiful och att lyssna på Fairport convention m.m.)
Övrigt: Är ofta arg på oss, särskilt på semestern. Tycker att man ska hålla på traditionerna, står på Roy Anderssons sida i Filmkrönikankampen och förkastar allt som har med Navid Modiri att göra.
Detta är typiskt för mig och min pappa: Vi kämpar båda för att årets julkort ska vara en bild där hela familjen har olika instrument, och så texten "Vi är Ztaffanz - och vi är här bara för er", inspirerat av tv-serien Leende guldbruna ögon.
Fick på Fars Dag: En isskrapa till bilen, en grön dörrmatta med hund på, lite olika choklader, en dubbeltriss och så en kladdkaka som vi alla åt.
Vilken dyster bild jag målar upp av min pappa... Han är ju ändå min pappa, liksom.
Bokfemman
Min dyra moder upptäckte i morse att Malin (som har det till synes underbara yrket språklärare) har något kallat bokfemman varje vecka. Jag har inte hunnit göra särskilt mycket research på henne... men yrket och det faktum att hon har en blogg om böcker talar ju för sig självt!
Veckans tema för Bokfemman är middagsbjudning. Välj fem fiktiva litterära karaktärer som du vill bjuda hem på middag och motivera dina val.
1. Coraline ur boken med samma namn av Neil Gaiman
Därför att hon verkar vara en jordnära och skön tjej (hur man nu kan vara annat när man är i en spegelvärld där ens föräldrar blivit förhäxade och gud-vet-vad). Vi skulle nog prata om ensamhet på lite olika sätt, hon som ensambarn och jag som, tja, korkskalle skulle nog kunna hitta varsin ingång till ämnet.
2. Katrin ur Hur kär får man bli? som är skriven av min favoritförfattare Katarina von Bredow
Hennes liv är ganska olikt mitt (hon lever med pappa, lillebror och en hund i en lägenhet under större delen av boken - jag bor med fem andra personer, två katter och en hund i villa) men ändå tror jag att vi är lika varandra. Vi skulle kunna prata om mammor som är lite frånvarande (på flera sätt), kanske om hundar och så skulle jag be henne visa mig parken där hon och Adam brukar träffas, jag har en så tydlig bild av den i huvudet.
3. JJ från boken Fallhöjd (A long way down) av Nick Hornby
Han är amerikansk rockstar som har hamnat i London och jobbar som pizzabud, vad mer kan man säga? Nä, men han skulle nog liva upp tillställningen lite utan att för den sakens skull göra allting väldigt pinsamt. Han kan prata för sig utan att ta för mycket plats, så att säga. Skulle de andra bli tysta så skulle han alltid kunna dra historien om när han bröt med bandet, tjejen och Förenta Staterna och flydde över Atlanten. Typ.
4. Toby i Flickan utan röst (Angel Puss) som är skriven av Colleen McCullough
Helt enkelt därför att jag i min läsdagbok har kommenterat honom med orden "Toby var ju drömmannen nummer 1!". Jag kommer ihåg att han var väldigt snäll mot bokens huvudperson, men senare bedrog henne på någon vänster... Nåväl, han kunde i alla fall prata för sig, han och JJ skulle nog kunna passa bra ihop (även om Toby lever på 1960-talet och JJ i nutid). Denna underbara människa skulle jag förmodligen försöka förföra (haha, jag låter som en pervers femtioåring i vargtröja, så är det ICKE), trots att han i boken säkert är i övre tjugoårsåldern. Lite gammal kanske, men whattaheck!
5. Katarina i Helene Turstens böcker om poliskommissarie Irene Huss
Först tänkte jag ta med både Katarina och hennes tvillingsyrra Jenny, men sedan kom jag på att Katarina är den vars mentalitet nog skulle passa in bäst med mig och de andra runt middagsbordet. Då behöver jag ju inte laga vegankäk heller, vegetariskt räcker då jag är den enda uttalade veggisen. Jag skulle ta en Katarina som är ungefär jämngammal med mig nu, femton-sexton så där (alltså ungefär kring Eldsdansen om jag inte har helt fel..?). Hon skulle ge färg åt sällskapet - jag ser henne som en färgstark individ med all dans och sånt som hon håller på med.
Yes box! Och vi skulle förstås äta vegetariskt - vad vet jag inte riktigt, men mycket grönsaker och grejer. Den paellan som jag åt hos pappas kompis härom veckan skulle jag kanske be om receptet på. Till detta någon piffig sallad och bara vatten (alkohol blir svårt att köpa för min del - jag dricker dessutom inte - och läsk är det socker i). Till efterrätt något litet och exklusivt, typ nån pytteliten, skitdyr chokladmousse. Vad vet jag. Sedan skulle vi sitta uppe hela natten och bara snacka om livet och njuta av varandras sällskap, kanske däcka i fåtöljerna och dagen därpå vara ännu djupare som personer.
Östra
Abbe har genomgått en (som jag förstår det) rätt stor operation för någon vecka sedan, på Östra sjukhuset som ligger precis i mina trakter. Och varenda gång jag går förbi Östra på mina kvällspromenader tänker jag "tänk om Abbes familj plötsligt kommer här på väg in till sjukhuset och jag träffar dem!", och målar upp värsta scenarierna där jag pratar lätt och ledigt med dem och sedan tillägger "heja Abbe!" när jag svassar vidare.
Stalkeraktigt, jag vet - och det känns lite fånigt att skriva blogg om mina patetiska dagdrömmar. Men ändå;
heja Abbe!
Optikern, del 1
Jag satt i säkert en halvtimme med EN lins som jag försökte peta in i vänsterögat medan ögonlocken fladdrade som fjärilsvingar och blinkade ut linsen så fort den satt det allra minsta på plats. Undgick den ögonlocksattacken så kom problem två; Hornhinnan. Min hornhinna är inte helt rundad (jag har alltså astigmatism - fick jag veta IDAG), alltså blir det en luftbubbla under linsen om den inte är skräddarsydd, denna bubbla måste jag sedan blinka bort.
Försök det när ögonen tror att århundradets största skräp har anfallit och de rinner som Niagarafallet.
Huvudet står still
Alltså
... Jag börjar tröttna lite på att El länken dyker upp varenda f-ckin gång jag är inne på Ellens blogg. Okej för smart placering av reklam... men detta är väl lite att ta i?
Ten little soldiers screaming in my soul
Sådana som den här.
Skärpning, Hilma.
Skjut mig!
Någonstans i de faggorna började jag också foga mig efter omvärlden och dess åsikter. Då var jag inbiten jämlikhetskämpe som sade till så fort någon ens påbörjade ord som "hora" eller "damp" som skällsord och jag var vegetarian för att det är så synd om de stackars djuren. Typ.
Nu är jag, med risk för att låta dubbelt så gammal som jag egentligen är, van vid dagens ungdoms språkbruk och har accepterat tanken på att jag inte tycker ett dugg synd om djuren; det är smaken av kött jag får kväljningar av.
Hur som helst (detta var faktiskt inte tänkt att bli en målande beskrivning av min politiska korrekthet under högstadieåren). Idag kom det stora genombrottet i form av ett vadderat kuvert innehållandes ett stycke cd "Tändstickor för mörkrädda" och en t-shirt med SvAk-tryck. Jag blev glad som en ko, satte på mig tishan och spelade skivan för fulla muggar medan jag letade fram en intervju med bandet från en gammal Motdrag. Under dagen bytte jag byxor till mina allra mest baggy och nu
när jag ska på POP-konsert
sitter jag och värmer upp till Frankees "Fuck you right back", frivviligt uppletad på Youtube.
Det är ungefär så lågt man kan komma.
Usch, detta börjar mer och mer bli en bekännelseblogg för alla dåliga saker jag gör här i livet... Snart kommer det väl fram att jag egentligen inte vill något hellre än supa mig full och äta kött om helgerna!
