Liten språkkurs

I dessa tider önskar jag lite att jag hade typ Sveriges mest lästa blogg eller något. I så fall hade detta inlägg spelat bra mycket större roll än det nu gör.
Det hade nämligen varit väldigt skönt att nå ut med det här till hela svenska folket. Hur det där ordet stavas, när man är snorig och har ont i halsen, kanske har en släng av feber också. [fö'shyyl-ning] ni vet.

Förkylning är hur det brukar stavas på svenska.

Nu vet du det, stackars ensamma läsare av denna blogg. Sprid det för vinden!


Vardagsfilosofen inom mig får väldigt mycket plats nu under ledigheten

Vad ska man göra med saker som är helt fantastiska?
Den frågan ställer jag mig ofta med jämna mellanrum (d.v.s. jag har de perioder då jag ställer mig frågan oftare än annars). Hittills inget riktigt tillfredsställande svar.
Jag tänker dikter, Bob Hansson som ett mycket bra exempel. Jag kan ju citera [lugna puckarnas mosebok, s. 161 första stycket] eftersom det som står där på något sätt övergår mitt förstånd, på ett bra sätt. Det är så genialt i all sin enkelhet. Men vad gör jag när jag har gjort det, när alla känner till det stycket (och helst ännu fler ur hans samlingar)?

Det är så jag tänker. Och så kommer jag fram till att det är ju just då man kan njuta. Man har ett jäkligt bra diktcitat i skallen och har spritt det till dem man tycker att det ska spridas till. Det är då man ska ta in det,

(nu kom jag ju på att jag hade valt ett väldigt passande citat vilket kan verka lite konspiratoriskt i sammanhanget.
Strunt samma),

det är då man ska andas lugna puckar genom lungorna, tänka "här ligger jag och duger." Den filosofin håller i uppskattningsvis ett halvår, sedan får man omvärdera. Men det tål att tänkas på ändå.



Imorgon ska jag köpa böcker så att jag får lite stämplar i mitt Pocketshop-kort någon gång. Att få en pocketbok för 59 spänn till skänks låter kanske inte som något att jobba för... men det är det. Uppenbarligen.

Okej, jag är lite hyper

I mataffären igår, så kom jag att tänka på en sak. Det var så här att en kvinna, förmodligen mamma, hamnade bredvid mig där jag stod och plockade äpplen, och hon frågade sin av givna förutsättningar att döma dotter om de skulle köpa fem äpplen. Javisst! tyckte dottern, och så tog mamman helt oceremoniöst fem äpplen på måfå från högen med Royal Gala. Det hela var färdigt på några sekunder.
Och jag blev alldeles till mig. Jag bor nämligen i ett hushåll bestående av, oftast, fem personer som äter som hästar hela högen. Särskilt frukt eftersom man inte blir så tjock av det det är så nyttigt. Jag plockade alltså ihop 15-20 äpplen i en helt säkert miljöovänlig plastpåse. Här har vi problematiken: Jag tar så fruktansvärt lång tid på mig att plocka fina äpplen! För fina ska de ju vara. Lagom storlek och färg och naturligtvis inga mjuka hål. Min noggranna besiktning tar kanske femton sekunder per äpple. Gånger femton blir 225 sekunder, eller 3,75 minuter om man så vill. Efter så lång tid vid äpplena får man en del konstiga blickar om man orkar kolla noga.
Det är kanske en av mina fånigare tvångstankar, att jag måste ha de i mitt tycke finaste äpplena. Men jag går verkligen bananer (fast i tysthet förstås) när någon bara väljer äpplen på måfå, tänk om de inte goda? Då sitter de där hemma vid köksbordet sedan med ett äckligt äpple framför sig och en lite besviken min. Hualigen. Pay attention to your apples, for Christ's sake!


Ännu skitigare musik

Grannarna är förmodligen ännu surare nu: Sitter jag inte inne på kammaren och kurar med öppet fönster så är jag ute i trädgården. Hela tiden spelandes musik på min nya mobil. (Vilket i sig är väldigt underligt, högtalarljudet är ungefär det kassaste sedan kassettbandspelaren jag hade som tvååring.)
Inte undra på att de inte har visat sig utomhus på hela helgen, grannarna. Att få Hansons Mmmbop eller SMK:s Kasta sten uppkörd så fort man ska ta sig ut och bättra på brännan eller läsa Läckbergs senaste måste vara fruktansvärt. Glädjen i att värmen har anlänt förtas liksom när man inifrån hallonsnåren hör ett burkigt läte som skulle kunna vara musik (det är svårt att avgöra till och med för mig ibland).
Teknikens framsteg. Sweeeeeet.

RSS 2.0