Hissflickan

Det är för mig nu bevisat att det inte bara är förskol-, lågstadie-, mellanstadie- och högstadielärare som är förtjusta i namnlekar. Även gymnasielärare tycker att det är ett alldeles förträffligt sätt att lära känna varandra!

V gjorde en sådan i min nya klass idag, en på upplägget "ditt namn och ett substantiv på namnets begynnelsebokstav". Isabelle isglass, Nicole nyckel, Jessica jonglörboll, Ksenia katt, Astrid anka, Mimmi mat - fine. Så kom turen då till mig. Praktisk som jag är ville jag ju ha ett ord som inte bara börjar på H utan på Hi. (Sedan har man ju haft 'hund' och 'häst' flera gånger om vid det här laget, samtidigt som det känns lite... mellanstadie.) Tja, så vad har vi då för ord?

- Hilma... hiss. Säger jag.

Trettiofyra personer får "hiss" som en av de första associationerna till mig. Av alla världens ord.
Bra där.


Trådlöst nätverk i mitt hjärta

Jag har redan outat det på både bilddagboken och p3star, men det kan inte hjälpas. Det måste skrivas här också: Teknikens under är så jäkla imponerande! Nu sitter jag i min bil utanför en Maxrestaurang i (eller snarare en bit utanför) Linköping. Och skriver detta! Max har trådlöst nätverk, och det fungerar ända ut. Jag är så häpen att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Då blir det något av en bloggdiarré. Sorry.

Jonas Peterson, Brisbane wedding photographer.

Vad gör man inte? Fishy behöver en länk, jag tillhandahåller den!

OK, maybe calling him "Fishy" isn't the best way of marketing Brisbane wedding photographer Jonas Peterson. He isn't at all fishy (as far as I know), it just got into me. He's an ordinary Silverfisk.

(Känns inte riktigt bra att nån på Metrobloggen rankas högre än Mr Peterson himself när man söker på rubrikens titel. Länka ni också, vetja! )


Bråda dagar

Nu är det Way out west.
Sista konserten ikväll är Neil Young, och för pappas skull (och lite för att det är så coolt) ska jag försöka se åtminstone en del, beroende på hur mitt sällskap känner. Young går av vid midnatt.
Klockan nollåtta fyrtiotvå imorgon bitti går mitt och syrrans tåg mot Sundsvall. Innan vi står vid busshållplatsen kvart i åtta ska jag hinna fixa... tja, allt som man behöver för nio timmar på ett tåg. Den sista packningen, matsäck och sånt. Jag ska gå upp halv sju. Senast.

Vilket innebär typ fem och en halv timmes sömn i min egen säng.
Jag kommer somna på tåget och inte vakna förrän vi är på väg tillbaka från Stockholm (där vi ska byta).
Lov-e-ly.

Jag och Bermuda kanske inte inleds på samma.

Åh. Det här är det bästa med låneböcker. Folk som har gömt budskap, eller förresten vad som helst, i böckerna. Denna mening skapades av understrukna ord i Jostein Gaarders "Spelkortsmysteriet" (f.ö. bok nummer 49). Det måste ju betyda något?!
En annan gång hittade jag två boardingkort som en kompis till mig hade lagt som bokmärke när hon läste boken på väg till Tunisien. Ja, jag är något besatt... men det är så sjukt coolt med alla historier böckerna har med sig! Halva nöjet är ju att leta efter ledtrådar om var boken har varit innan.



/ Panchis_92

Vy från ett bautastort, vitgrått hus i Göteborg

Det ska vara vår eller höst för att man ska få någotsånär intressanta himmelsbilder, det har jag kommit fram till nu. Inte undra på att jag inte har fått särskilt många sådana på sistone alltså. Något jag i alla fall har är en tag i Windows fotogalleri (vad är väl mer svennigt än att använda sig av det? Gotta love it) vid namn Himlar. Himlar är nämligen det enda jag tycker är riktigt roligt att fota. Förmodligen för att jag inte är någon fotografbegåvning, utan får lita på att motivet sköter skönheten åt mig.
Snart nog är det höst igen. (Och då slipper ni bilddagbokare se samma bilder överallt...)





Kameran möter Leo Falckenstein, på någon vänster

Snart kommer mamma hem med min kamera från lagningen.
Ute spöregnar det.
Kan bli några bilder med kleine Papierböötchen (det ser helt sjukt ut, inte kan det väl vara så man stavar 'liten pappersbåt'?)... bara jag klär på mig något annat än pyjamas.


Allt rött blir blått!*

Sådärja. Lite ändringar sitter aldrig fel! Eftersom jag är en så otroligt blå person (varken politiskt eller blodmässigt dock) så fick det bli så här också. För att hålla ihop det hela, jag blir så väldigt splittrad annars.
Men rosa bakgrund ändå. Jag är nog flickflickan nummer ett, innerst inne. Hähä.



*Nej, det är ju uppenbart att rubriken inte stämmer till fullo, den är dessutom löjligt fantasilös och jag har inte ens Telenor som mobiloperatör, så varför härma dem av alla? Nä, skämmes på mig.

RSS 2.0