Veckans himmel



Men nej, detta är icke nyöppnandet. Se det som pausunderhållning eller om ni vill ett grässtrå att gripa efter som tröst i saknaden. En vacker dag, kanske. En vacker dag.

These walls don't lie

Ellisbellis utmanade mig att visa vad jag har på mina väggar. Det är inte mycket nu för tiden (för ungefär tre år sedan hade jag en hel jäla vägg täckt med affischer), men jag kör på kvalitet före kvantitet. Hm.



På en vägg har jag saker som jag tycker är helt genialiska eller som helt enkelt kännetecknar mig. Till exempel finns där ett vykort med en uppstoppad isbjörn (jordens läskigaste sak, som fanns, tror jag, på ett vandrarhem jag bodde på i Dover), ett utrivet tecken för att skriva det norrländska "jo", några Kalle och Hobbe-serier och en bild på en sned apa som satt på mitt SO-häfte i sexan.



Ovanför sängen sitter en plansch med Emil Jensen. Den snodde jag från ett träd på Arvikafestivalen -07, och sedan dess har den suttit där i stort sett hela tiden.
Planschen är ackompanjerad av lite självlysande grejer. Sådana sitter lite överallt i taket och på väggarna runt min vägg.



Precis ovanför huvudet när jag sover har jag en signerad p3star-frisbee. Tyvärr vet jag inte vem det är som har signerat den, men det är i och för sig lite därför jag har fått den också...



Eftermiddagssol + plastprisma i fönstret = solkatter på väggarna.



Ovanför mitt skrivbord har jag en teckning som sexåringen jag brukar passa har ritat. Fast det är ett tag sedan, han var fyra då, kanske. Han var hur som helst inte så haj på det där med att skriva då, så jag fick skriva vem den var från och till.
Under teckningen sitter mitt klasskort från nian inramat. När jag får det nya ska jag sätta in det i stället.

Vy från ett bautastort, vitgrått hus i Göteborg

Det ska vara vår eller höst för att man ska få någotsånär intressanta himmelsbilder, det har jag kommit fram till nu. Inte undra på att jag inte har fått särskilt många sådana på sistone alltså. Något jag i alla fall har är en tag i Windows fotogalleri (vad är väl mer svennigt än att använda sig av det? Gotta love it) vid namn Himlar. Himlar är nämligen det enda jag tycker är riktigt roligt att fota. Förmodligen för att jag inte är någon fotografbegåvning, utan får lita på att motivet sköter skönheten åt mig.
Snart nog är det höst igen. (Och då slipper ni bilddagbokare se samma bilder överallt...)





RSS 2.0