No life 2.0

Jag har god lust att bara karva ut mina djävla halsmandlar med en rostig häcksax. Exakt hur ont jag har i halsen just nu?
Well.
Om ni tänker er... tja, halsfluss vore det enklaste, men det är ändå inte riktigt det, det har inte brutit ut än. Det är mer som att det är smådjävlar som klättrar uppför svalget och halkar nedåt med klorna utspärrade när jag sväljer. Under samhällslektionen idag ritade jag det som sågar och taggtråd som skar in i halsen inifrån (då var det i och för sig i uppförsbacke, höjdpunkten var nu i eftermiddags; en stark sjua). En inte helt felaktig beskrivning ändå.
Nu under kvällen har det sjunkit från den sjuan till... en 6,5:a, men snarare sex än sju.

Jag planerar att hinka min favoritdryck blåbärssoppa hela kvällen för att lindra, så nästa person som säger att det inte hjälper får en virtuell käftsmäll.


Lördagsångest

Idag är den typiska stanna i sängen-dagen. Regnet tilltog just, hårda vattendroppar som liksom inte grötar ihop sig som vanligt regn gör. Om ni fattar. Biverkningarna efter sjösjukepillrena igår satt fortfarande i när jag vaknade i morse, ögonen gick knappt att öppna. Jag borde ha lytt dem redan då och inte stigit upp.

Det värsta är att det är typ så här mitt liv alltid ser ut, det som förändras är väl egentlgen min inställning till situationen. Andra människor har vett att i alla fall vara missnöjda med sina kroppar eller något personlighetsdrag, men inte jag inte! Jag går och har dåligt självförtroende för att mitt liv är så tråkigt i stället. (Vilket i och för sig är en fullständigt sund reaktion på en tillvaro som är tristare än en burhönas.)
Det blev liksom inte så där fantastiskt att börja gymnasiet. Jag hade på något sätt trott att med skolstarten skulle jag automatiskt få ett liv och en massa vänner, riktigt så har det inte blivit. Snarare tvärtom: jag har ännu mindre liv nu än för tre månader sedan.

Och jag vet inte varför jag skriver det här. Det är varken något intressant, aktuellt och spännande ämne jag behandlar, eller skrivet på världens mest fantastiska sätt. Men så är det ibland, man måste få slå ett slag för lördagsångesten också.


Dagens irritationsmoment:

Folk som inte kan skilja på halvsyskon och plast-/låtsas-/styv-/vadsomhelst-syskon.
Ett halvsyskon är ett syskon som har samma mamma eller pappa som en själv, bara samma mamma eller samma pappa alltså.
Ett plastsyskon är ett syskon som inte har några familjeband med en, men vars mamma eller pappa är tillsammans med ens ena förälder.
Right?

/ FolkbildarN^


Goodnight Saturday

Vecka 20, i klass 9c även känd som mördarveckan, har inte ens börjat. Ändå är jag redan trött på den. Trött på alla dess inlämningar och allt annat skolarbete, visst. Och ännu tröttare på alla regler som kommer efteråt. Man måste ha ett jobb för att överleva, bara en sådan sak. Vem fan vill jobba? Jag vill bo i en skog och käka nötter, inte köra papper i dokumentförstöraren, papper som två minuter tidigare lämnade skrivaren. Jag vill inte behöva tänka så jävla mycket, vara medveten om allt. Det räcker nu.

Jag nämnde väl lärarstudenten? Det är förmodligen delvis hans fel att jag sitter här och inte tar itu med SO-redovisningen som ska vara klar på tisdag. Han ingjöt en så otrolig inget-löser-sig-känsla i mig, eller snarare hjälpte han den att hitta tillbaka. Den har varit försvunnen i alla fall sedan min senaste prao-period var över, men det var väl dags igen nu. Eftersom prao är obligatoriskt och ett framtida arbete också är det. Eftersom jag har mått illa och gråtit varje kväll när jag har haft praktik. Eftersom den här läraren skulle bräcka oss i hur mycket hemarbete vi har. Allt sammanfaller, all good things come to an end.

Det blir bara värre, är väl kontentan av det hela. Jag vill minnas att Anton Berg, programledare i radio, en gång sade att "livet blir kanske inte bättre, men man blir bättre på att leva det". Ibland tvivlar jag. När man har varit utbränd flera gånger om redan i grundskolan. Och verkligen inte orkar en till depression.


Do not support HiFi-klubben, kids

Hur i hela fridens namn kan HiFi-klubben tycka att iriver är ett bättre märke än iPod - och byta ut iPod i sitt sortiment mot iriver? Jag hade en första generationens iPod nano fram till i februari nån gång, då dess holdknapp plötsligt började haka upp sig (ja, jag må vara partisk, men det var typ det enda problemet jag hade med den). Fram med garantin och iväg till butiken som konfirmerade att garantin fortfarande gällde.Men de höll sig inte med iPod längre utan jag skulle få en annan mp3-spelare i stället.

Guess which?

Rätt gissat, en iriver clix2 lades i mina händer. Och jag var väl nöjd ett tag - tills jag märkte att denna lilla sak började haka upp sig då och då. Efter en tids funderande kom jag fram till att det hände varje gång jag spelade en särskild låt, så jag tog helt enkelt bort låten i fråga. Då blev väl allt ändå frid och fröjd?
Jo, visst, på sätt och vis är det helt lugnt nu för tiden. Förutom den idiotiska programvaran till datorn (förmodligen översatt till engelska av en person med inte särskilt bra skolresultat i ämnet), att utbudet av "strumpor" och liknande tillbehör är extremt begränsat och att spelaren byter bakgrund varje gång man laddar den (bara en sådan sak gör ju att man rodnar). Visst, allt är jättebra.
Inte.

Det vore kul att höra HiFi-klubbens försvarstal. Det skulle kännas ungefär likadant som om de som refuserade Harry Potter and the Philosophers' stone skulle sitta och försöka hitta på dåliga grejer med Rowlings böcker bara för att upprätthålla sin stolthet. Lika krystat. För ingen vettig människa väljer att ta in iriver i stället för iPod.

Jag kan inte låta bli att hajpa.

Jag kommer så aldrig komma upp till hennes nivå. Men nu kan jag i alla fall dölja min (visserligen uppenbara) avundsjuka bakom något slags gemensam kamp mot musiknedladdningen (finns det någon synonym för detta begrepp som inte låter som att man är femtio år och pratar om ungdomens förfall?). Låtom oss köpa skivor och bojkotta DC++!

Kort sagt, läs Fridahs krönika. http://www.dt.se/noje/article295607.ece 
Hon har garanterat inte fyra parenteser i samma mening.


I forgot...

"Skönt med en ledighet då man inte behöver göra något skolarbete alls", tänker jag som den naiva idiot jag är.
"Ah, men kul att jag har satt er på att skriva en recension och den tid ni skulle fått till att läsa recensionsboken i skolan gick åt till att för er duktiga elever samordna hemkunskapsgrupparbetet!" säger min svensklärare.

Fuckin klockan klämtar för dig din jävel, kul. Det påminner mig om påsklovet för ett år sedan då jag också tog ledigt i stället för att plugga till ett musikprov. Ja, jag fick vg* på det.

* vilket, ska tilläggas, inte är något dåligt betyg alls vad jag i detta inlägg än må antyda.

En mycket lång fredag*

Jag tycker mig ändå kunna se det positiva i de flesta situationer. Jag blir glad om vi har en extra lektion, "då lär man sig ju så mycket mer!", och jag vänder negativa händelser till positiva genom att tänka att "jaja, det blir en bra story att dra på ålderns höst!". Lillgammalt eller bara väldigt pretto, jag vet inte.
Men nu. Blötsnö på långfredagen. Ett påskris som riskerar att vältas ner så fort någon går det allra lugnaste genom vardagsrummet. Fyrtiofem minuters bilresa imorgon för att komma till faderssläkten och umgås - och ÄTA - allihopa. Hjälp.
Till råga på allt är mitt favvopåskägg försvunnet. Det är ett som min keramikermoster gjorde förra påsken då vi firade uppe i Norrland med moderssläkten, alla närvarande fick varsitt och alla hade olika design. Någonstans i röran efter hemkomsten därifrån försvann väl dessa ägg, och nu är de icke att återfinna. Kan det bli en glad påsk ändå, tro?

* Ni vet att jag inte är bra på det här med rubriker, så när man nu har chansen är det ju lika bra att ta den. Århundradets mest utslitna uttryck till er tjänst.

Detta inlägg borde tillhöra kategorin "hjälp mig, jag är femton år och har inget liv eftersom jag bloggar om mello".

Någon vet hur de ska få mig på fall. Martin Rolinski kramar Nour passionerat [här hade det legat en länk till Aftonbladet om de bara haft vett nog att bevaka rätt grejer]. Noga utstuderad teknik för att de ska få mina röster.
Eller vänta. Jag skrev väl ändå att jag av principskäl aldrig röstar i Melodifestivalen? ÅHH, nu får jag gå och må skit i flera dagar och inte få något bra alls ur det!


Inte jättenajs...

är det när man kommer hem från skolan och efter att ha läst tidningen, släpat upp skolväskorna till sitt rum och väl där slagit på datorn märker att klockan är tio i fem. Tio minuter tills klockan är freaking fem och vad har jag lyckats åstadkomma under dagen liksom? Jag har gått i skolan, that's what!
Jag har ett engelskprov i morgon och ett kemiprov på torsdag, det är tur att jag var så förutseende att jag pluggade på all engelska och lite NO under helgen. Av erfarenhet vet jag ju att man inte hinner plugga till prov och göra läxor under veckorna.
Vilket kanske är lite ironiskt.

God jul?

DET HÄR ÄR BARA FÖR MYCKET!
Inte nog med att man ska använda el till ljusstakar, stjärnor och fan och hans moster när den annars hade kunnat försörja en hel afrikansk by i tusen år och att man dessutom ska frossa när det finns de i världen som svälter - man ska konsumera och spränga 1000 miljarders-gränsen för att en gång för alla sudda ut ozonskiktet och ta kål på oss alla. Hurra.

Jag blir så trött. Kan inte jag bara får börja om från scratch utan prylar och barnarbetestillverkade kläder från H&M och istället bli en indisk guru som sitter i bara höftskynket uppe på en bergstopp och äger blott luften i mina lungor? För jag är ju också smittad! Jag vill ha saker i julklapp, tänker att  "det gör inte så mycket, det kan jag unna mig som aldrig köper något annars". Saker från U, S and A som flygs och skeppas i fåtal till mig för att jag ska kunna spä på mitt överflöd ännu mer. ÅH, jag spyr snart!

Och hur blir det sedan när jag får barn? Hur mycket tvingas man inte konsumera då, hur mycket saker överöses inte barnet med redan under dess första halvår i livet? Hur många mayalisiska barns liv krävs för att mina framtida barn ska kunna få alla plastleksaker de pekar på bara för att jag och resten av västvärlden aldrig lär dem något annat?
Jag vill ha jul med ekologisk mat i lagom mängder och inte en massa saker utan istället kärlek. Det får jag försöka med när jag har egen familj eftersom den sistnämnda punkten kan bli knepig att genomföra i mitt nuvarande hem...

Vad är går gränsen för det som egentligen är nödvändigt?

RSS 2.0