Självförtroendekurs, steg 1: Gå till Ica med opassande målningar på kroppen
Jag ska ju börja läsa franska till hösten, och har tjatat på min syrra om att hon ska lära mig lite så att jag kan glänsa lite på första lektionen.
"- Lär mig hur man säger 'jag är en bajskorv!'", säger jag. Riktigt så kompetent att hon kan säga det är inte min syster, men hon skriver i alla fall ner "jag är en hundbajs" åt mig. Sedan tröttnar hon (min syster har väldigt dåligt tålamod, vi snackar godissugen treåringsnivå) och kladdar lite förstrött på mina axlar och armar medan jag kämpar mig igenom en läsebok för franska, steg två.
Idag vaknar jag inte förrän tjugo över elva, om det beror på inkompetent väckarklocka eller tinnitus upptäckt igårkväll låter jag förbli osagt, men jag blir i alla fall inte på det bästa av humör. Jag måste dessutom gå och köpa frukostmat innan jag kan äta något, så om jag ska hinna äta innan lunch gäller det ju att skynda på. Jag dissar alltså hårtvätt och pallar inte ens ta bort (de nu i och för sig något bleknade) kulspetsteckningarna på mig. Tänker att "jag måste ju ändå ha guts nog att gå och köpa lite mjölk utan att vara fixad till tänderna?".
Så jag går till Ica. Plockar några kilo livsmedel och bär dessa till kassan.
Kassören sätter sig i kassan, vi säger hej och jag börjar lassa upp mina varor. Tre paket mellanmjölk från Västkusten, två paket lättyoghurt med vaniljsmak och en förpackning av det där grovbrödet som min familj äter så mycket.
"- Det är någon som har gått lös med penna på dina axlar..." säger kassören. Jag kollar dit och säger att "ja, det är min syrra... Hon gillar det där med kulspetspennor."
Jag betalar med en femtiolapp och två tjugor och får en enkrona tillbaka tillsammans med kvittot. Går till den där... packhyllan vid rullbandets slut och börjar packa ner mina grejer.
"- Det står "bajs" på din axel", säger han i kassan. "Nä, den andra", tillägger han när jag vill kolla. Jag var medveten om att det står "crotte de chien <3" på vänsteraxeln, men uppenbarligen har Hanna skrivit "HEJ" samt ritat lite avfall hemmahörande i toaletten på den högra, och alltså även förtydligat vad konstverket förtydligar.
"- Du får skaffa sån här permanent marker och smyga in när hon sover och rita, typ, mustasch på henne", föreslår kassören. Jag instämmer, säger hejdå och kånkar hem min kasse med grejerna i. Ångrar lite att jag inte orkade göra mig någorlunda presentabel i morse. Lite.
Tack som fan, värmen.
I eftermiddags omkring tretiden började jag alltså skriva lite om klädseln jag hade när jag gick till bibblan. Det var lager på lager och jeans - JEANS - i tjugosju graders värme, inte jättejättemysigt men helt okej. (Anledningen till denna idiotklädsel var att mitt rum efter fyra dygns vidöppet fönster var tämligen svalt. Det var inte riktigt lika svalt utomhus.)
Detta skulle jag alltså skriva, bara lite flashigare och med en poäng. Men icke! Jag hade nedtecknat det mesta, när plötsligt himlen exploderade. Den värsta åskknall jag någonsin hört ur tomma intet gjorde entré, och jag som den praktiska tänkare jag är stängde av datorn utan att spara bloggen, för att kuta ner och beordra mina systrar att stänga av alla elektronikapparater.
Mitt fint uttänkta blogginlägg som lite så där i hemlighet smyg-klagar på hettan föll alltså lite. På grund av värmeåska. Hello fate.
Tjugofem dagar till gymnaziet
Det jag inte riktigt har räknat med hittills är alla dåliga lärare (känns rätt oundvikligt), de tidiga morgnarna, allt plugg som jag inte fattar något av, alla NO-ämnen, att jag kanske inte får några kompisar, alla onödiga saker jag måste låtsas lära mig för att få några bra betyg... för att inte tala om konflikten om hur mycket jag ska anstränga mig. 97% MVG var kul i någon vecka, sedan spelade det ingen roll (eftersom min skola sänkt intagningspoängen till fåniga 75). Men det är ju gymnasiebetygen som betyder något, och det blir ju snopet om jag inte kommer in på den utbildning jag vill gå för att jag har för dåliga betyg. Jag som gick ut grundskolan med 310 poäng...
Nepp. Skola utan (allt för mycket betungande) skolarbete blir bra, tack!
En aldrig sinande ström av Juno-citat ur min stackars skalle
I förrgår kväll (ja, jo, klockan var efter midnatt) kunde jag för tusan* inte somna för att jag var helt fnissig av citat från nämnda film. Detta efter att ha sett filmen i fråga två (2) gånger. Jäla klisterrepliker.
*det känns inte bra att svära för mycket i en publik blogg. Märks mina ansträngninar?
Vardagsfilosofen inom mig får väldigt mycket plats nu under ledigheten
Den frågan ställer jag mig ofta med jämna mellanrum (d.v.s. jag har de perioder då jag ställer mig frågan oftare än annars). Hittills inget riktigt tillfredsställande svar.
Jag tänker dikter, Bob Hansson som ett mycket bra exempel. Jag kan ju citera [lugna puckarnas mosebok, s. 161 första stycket] eftersom det som står där på något sätt övergår mitt förstånd, på ett bra sätt. Det är så genialt i all sin enkelhet. Men vad gör jag när jag har gjort det, när alla känner till det stycket (och helst ännu fler ur hans samlingar)?
Det är så jag tänker. Och så kommer jag fram till att det är ju just då man kan njuta. Man har ett jäkligt bra diktcitat i skallen och har spritt det till dem man tycker att det ska spridas till. Det är då man ska ta in det,
(nu kom jag ju på att jag hade valt ett väldigt passande citat vilket kan verka lite konspiratoriskt i sammanhanget.
Strunt samma),
det är då man ska andas lugna puckar genom lungorna, tänka "här ligger jag och duger." Den filosofin håller i uppskattningsvis ett halvår, sedan får man omvärdera. Men det tål att tänkas på ändå.
Imorgon ska jag köpa böcker så att jag får lite stämplar i mitt Pocketshop-kort någon gång. Att få en pocketbok för 59 spänn till skänks låter kanske inte som något att jobba för... men det är det. Uppenbarligen.
Och stackars dig och stackars mig
Alls.
Men frågan är ju alltid om det är schysst att skaffa ett eget ex av skivan när den faktiskt finns att låna och jag inte ens vet om den är bra. Den här världen behöver inte fler transporter och mer tillverkning, fler förpackningar och så vidare, bara för att mina divalater sitter i vägen.
Å andra sidan har vi ju alla stackars skivförsäljare som svälter. De blir glada om jag får två skivor i födelsedagspresent, tvåhundrafemtio kronor fördelat på två skivaffärer.
Alla dessa val...
(Shit, jag börjar bli som indiepopochskit-Fridah i min rubriksättning.)
Honest to blog?!
Men en vacker dag kanske jag också hittar någon att kalla vid efternamn, någon vars brevlåda jag kan stoppa full med Tictacs med smak av apelsin, utan att behöva bli på smällen först eller sitta och grina när jag ser det på film. För det blir rätt suddigt när man halvligger ner och ska försöka fokusera på vad de gör på datorskärmen när ens ögon är översvämmade, really.
Okej, jag är lite hyper
I mataffären igår, så kom jag att tänka på en sak. Det var så här att en kvinna, förmodligen mamma, hamnade bredvid mig där jag stod och plockade äpplen, och hon frågade sin av givna förutsättningar att döma dotter om de skulle köpa fem äpplen. Javisst! tyckte dottern, och så tog mamman helt oceremoniöst fem äpplen på måfå från högen med Royal Gala. Det hela var färdigt på några sekunder.
Och jag blev alldeles till mig. Jag bor nämligen i ett hushåll bestående av, oftast, fem personer som äter som hästar hela högen. Särskilt frukt eftersom man inte blir så tjock av det det är så nyttigt. Jag plockade alltså ihop 15-20 äpplen i en helt säkert miljöovänlig plastpåse. Här har vi problematiken: Jag tar så fruktansvärt lång tid på mig att plocka fina äpplen! För fina ska de ju vara. Lagom storlek och färg och naturligtvis inga mjuka hål. Min noggranna besiktning tar kanske femton sekunder per äpple. Gånger femton blir 225 sekunder, eller 3,75 minuter om man så vill. Efter så lång tid vid äpplena får man en del konstiga blickar om man orkar kolla noga.
Det är kanske en av mina fånigare tvångstankar, att jag måste ha de i mitt tycke finaste äpplena. Men jag går verkligen bananer (fast i tysthet förstås) när någon bara väljer äpplen på måfå, tänk om de inte goda? Då sitter de där hemma vid köksbordet sedan med ett äckligt äpple framför sig och en lite besviken min. Hualigen. Pay attention to your apples, for Christ's sake!
Gratis är gott, ibland
Så då blir jag ju glad när jag ser att jag haft fler besökare här idag än på år och dagar! Merparten av er (eller 'dem' ska jag väl säga) kommer antagligen vara försvunna imorgon... men det är alltid kul med lite förhöjd statistik.
Oj vad fånigt att skriva sådana här gratisinlägg. FUSK!
Fashionabel sommarledighet
Den ena av de två enda bra sakerna med sommarlov.
Girl, you got those eyes that see
Det roliga, för det är så man ska se det, är att det är en väldigt diffus smärta, denna. Jag känner att jag har ont i handen, men inte var. Kan vara i benet som går upp till pekfingret (lågoddsaren hittills). Kan också vara högra delen av gränsen mellan handled och hand. Det skulle till och med kunna vara i knogarna som skon klämmer. Och ingenting hjälper. Jag går omkring med handen som... tja, tänk er hur Wormtail ser ut när han har skurit av sin hand i HP&tGoF. Ungefär så bär jag min stackars hand, med vörnad och omtanke om att inget ska hända den.
Nyss stödde jag mig på handen när jag skulle sätta mig upp. Dålig grej. Det kändes ungefär som att handen skulle gå av.
Ändå har jag haft den här typen av smärta i samma stackars hängande lilla kroppsdel innan, varken jag eller handen är några noviser på området. När det har varit så här innan, så har det alltid gått över av sig självt inom ett par dagar. Lika plötsligt som det kom. Så jag väntar. Och använder den otränade vänstern till allt. Må dagarna gå fort nu.
http://www.youtube.com/watch?v=1pu0ZxQ6M70
Kalla mig oteknisk.
Kameran - igen
Inte mycket att gråta över, förstås. Den kommer ju tillbaka en vacker dag! Då kanske jag börjar lägga upp lite mer bilder i bloggen, jag vet inte riktigt.
Vi får se.
Fult namn har de också
Det roliga, eller snarare tråkiga, i kråksången är att kameran köptes på Elgiganten, denna ulv i fårakläder bland svensk elektronikvaruhandel. Jag må vara konservativ och bakåtsträvande (i det här fallet känner jag mig ruskigt nära Vän Av Ordnings-strecket), men man får väl för fan sätta ut :- efter siffrorna i sina annonser och reklamfilmer? Fruktansvärt irriterande.
Av denna enkla anledning har jag bestämt mig för att bojkotta* företaget tills dess att de sätter ut ett kolon och ett bindestreck. Eller bokstäverna kr, eller ordet spänn eller vad som helst, jag är inte nödbedd! Så om batteriet inte går på garantin blir det till att vända om och traska ut ur affären för att styra kosan åt annat håll. Jag tänker ju för tusan inte BETALA för ett batteri hos Elgiganten som jag lika gärna kan köpa någon annanstans! Nänä, mig lurar man bara en gång.
*men nu blir jag osäker. Är det inte så att man måste vara åtminstone en folksamling för att kunna ha en bojkott? Stackars konsumtionsrädda
Dagens irritationsmoment:
Folk som inte kan skilja på halvsyskon och plast-/låtsas-/styv-/vadsomhelst-syskon.
Ett halvsyskon är ett syskon som har samma mamma eller pappa som en själv, bara samma mamma eller samma pappa alltså.
Ett plastsyskon är ett syskon som inte har några familjeband med en, men vars mamma eller pappa är tillsammans med ens ena förälder.
Right?
/ FolkbildarN^
Jag förstår inte poängen med tusen dagars sommarlov
Nej?
Då kan jag ju göra det.
Det skulle vara så att alla dagarna var förutbestämda med väder och allt, och prov och läkarbesök sådant skulle också vara inplanerat. Men själva livet, det som händer mellan människor och påverkar tillvaron, det skulle däremot bara hända när man kom till den dagen.
Och om det var mitt i mördarveckan till exempel, tre prov, sjutton inlämningar och femtioelva läxor, och man kände att man inte riktigt orkade med allt plugg - då valde man bara att imorgon skulle vara en annan dag! 11 juli till exempel, det händer INGENTING idag. Så hade man en dag på sig att vila upp sig. Om man inte var lugn och fin efter den dagen så kunde man helt enkelt ta en till slappedag.
Och om det var en iskall januaridag, ja, då kunde man bara välja att nästa dag skulle vara en av de mitt i värmeböljan! Genast skulle man värdera kylan högre.
Om jag hade det här systemet nu så skulle jag fetinglätt valt att förflytta mig till någon gång efter 20 augusti. Gärna någon gång i september-oktober då det är som mest packat med läxor och skit, för jag känner att jag har varit overksam lite för länge nu. Fuck sommarlov.
Hihi
AH! Nationalsången, tänkte jag när det slog mig vilken sången var.
Sedan stack jag upp huvudet lite för långt när jag ville se vem det var som var så nussig (eller nassig) att hanhon gick och visslade på nationalsången mitt i natten på en söndag. Den som gick där ute såg mig klart och tydligt i skenet från min (vilket är en helt onödig detalj i sammanhanget) gigantiska taklampa. Det såg förmodligen roligt ut för honomhenne. Men det bju'r jag på.
We're gonna glow like cats in the dark
Möter ena katten på trappen, hon jamar, men det är okej, det gör hon jämt. Hon följer med oss på vår promenad, det är okej, det gör hon alltid.
Vänder mig om när vi kommit en bit på vägen. Ser inte bara en utan två katter, katter som hör hemma hos mig. Tittar framåt igen. Ser en grannkatt.
Känner mig som Råttfångaren i Hameln.
Mnjä
(Kommer ni tillbaka nu då, alla läsarna jag har lyckats tappa i veckan?)
14. Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling
(Det är bara en bok, det är bara en bok, det är bara en bok, det är bara en bok, det är bara en bok...)
