För att fortsätta på spårvagns-/lokalpatriotsspåret...

... är det helt fantastiskt vilken timing min spårvagn har! Varje dag, och då skojar jag inte, ser jag ettan rulla in på, stå still på eller åka ut från hållplatsen när jag är så långt ifrån att jag inte kan/orkar springa för att hinna. Hur lyckas jag med detta? Det är inte som att jag kommer vid samma tid varje dag, utan det är olika. Varje dag står spårvagnsdjäveln där och hånflinar åt mig, för att sedan rulla iväg mot Vasaplatsen.

Ni får tillstå att det är lite fascinerande.

Kanske skulle jag testa att hålla stenkoll på tidtabellen och se till att vara på hållplatsen i lagom tid? Dödtiden när jag väntar på nästa vagn skulle jag ju lika gärna kunna ägna åt att städa skåpet eller nåt, det finns gränser för Vasa Viktoriagatans spårvagnshållplats' attraktivitet.

Och stackars dig och stackars mig

Känns väldigt fel att bara låna på biblioteket. Känns inte alls bra.
Alls.

Men frågan är ju alltid om det är schysst att skaffa ett eget ex av skivan när den faktiskt finns att låna och jag inte ens vet om den är bra. Den här världen behöver inte fler transporter och mer tillverkning, fler förpackningar och så vidare, bara för att mina divalater sitter i vägen.
Å andra sidan har vi ju alla stackars skivförsäljare som svälter. De blir glada om jag får två skivor i födelsedagspresent, tvåhundrafemtio kronor fördelat på två skivaffärer.
Alla dessa val...

(Shit, jag börjar bli som indiepopochskit-Fridah i min rubriksättning.)

Man får ha I-landsproblem trots att världen ser ut som den gör, jag svär

Jobbigt är det när man inte har kommit ut på internet sedan i lördags och när man loggar in på bloggkoll har
ett
hundra
trettio
fyra
olästa inlägg.
Dessutom har alla bra uppslag antingen försvunnit eller hunnit lösa sig (det är därför jag har blogg, för att kunna gnälla om sånt som ändå går över på fem minuter. Impulsbloggen liksom). DOCK hänger jag icke läpp för detta. Nu kör vi, livet väntar!

RSS 2.0