Slipping through my fingers

Idag har jag:
- läst ut sista Harry Potter-boken, igen. De goda segrade den här gången också, Moony dog den här gången också och Padfoot gick inte att återuppväcka den här gången heller.
- borstat tänderna först vid halv tre-tiden på eftermiddagen (detta efter en ganska sen frukost och hela den biten).
- påbörjat en ny bok som inte alls är lika fängslande som den förra, men ändå.
- tuperat mitt hår och lekt med det hallowwensmink jag köpte i måndags så att nästan all vit färg är slut nu.
- tagit hundra (eller typ trettio) bilder på mig i åttiotalsinspirerade poser med ovanstående utstyrsel. Kanske en eller två av dem blev bra.

Vem var det som bestämde att höstlovet bara ska vara en vecka?

Kontraster

Jag lyssnar på La valse d'Amelie, version piano. Ljudet är lite taskigt eftersom jag kör på laptopens inbyggda högtalarhål, men vad fan. Det funkar ju.
Samtidigt, nere i vardagsrummet, försöker min syrra slå något slags hastighetsrekord i Kalle Johansson på piano. Hon lärde sig den i förra veckan, och den har gått på repeat i åtminstone någon kvart om dagen sedan dess. Hon varvar med Hallelujah, musiklektionversionen. (D.v.s. BAM, två, tre, fyr; BAM, två, tre, fyr; BAM, två, tre, fyr...)
Piano när det är vackert, och när det är mindre vackert men väldigt sött.

För trött på klagosången, nu blir det lyckopredikan.

Nu får jag skärpa mig och börja vara glad igen. Never mind att jag grät så många gånger idag att jag till slut ställde in mig på att nästa anfall skulle komma när som helst, skit i det faktum att jag kastade ett badmintonrack i golvet på idrotten.

För när man är i alla fall lite inställd och nästan glad över att få skriva ett manus till en muntlig redovisning i historia samtidigt som ens påtänkta märke på "bal"-klänning blir hyllat av modeguruN numero uno (HP i ens klass) OCH I'm yours med Jason Mraz kommer på radion och tonerna blandar sig med trafikljuden som hörs genom det öppna fönstret vilket döljs av en gardin för att solen inte ska bländas.
Då kan man fan inte gnälla.


Antignäll!

Nej, gnällbloggen härom dagen var ganska korkad. Jag har fortfarande dåligt samvete, det var ju inte som att jag var irriterad på riktigt. Faktiskt.
Därför: En lista över saker som gör att jag har bra magkänsla idag!

1. I morgon far vi till släkten och firar farmors 93-årsdag. Jag har ju skrivit om det tidigare, att jag inte gillar det gänget riktigt. Men jag vet inte, det är annorlunda nu, "man blir som man umgås". Kanske.
Eww.
Hursom får man ju tårta! Knäckebrödsdagarna är över för den här gången.

2. På tisdag ska vi fira min storebrors 20-årsdag genom att gå på restaurang. Båda hans föräldrar (vilka inkluderar min pappa), resten av min familj (min mamma, mina helsystrar) och hans andra halvsyster (på mammans sida) blir det, och eventuellt också brorsans flickvän. Det är så gött att ha en halvbrorsa, det är ju liksom inte jag som har gjort något för att få skriva ovanstående utläggning om allas relationer med varandra! Awesome.

3. Jag behöver bara höja mig i (minst) två ämnen och hålla uppe resten av dem så har jag nått mitt grundskolemål. Lite idiotiskt, ja, men... jag har vant mig nu, två ämnen blir inte så betungande och dessutom blir jag bara besviken om det inte blir som jag hoppas.

4. Dessutom ska vi imorgon hämta ut foton som jag har framkallat! Sedan ska jag sitta och pyssla med det på helgerna och klistra ihop ett pretentiöst fotoalbum som ska ge mina barn och barnbarn en bra bild av vilken helreko person jag trots allt är.


Och på det hela taget lämnar mitt liv inget övrigt att önska. Det är skönt.

Oh what a wonderful morning

Solen skiner, men jag har dragit för mina blåvitrandiga gardiner för att slippa se all snö som hindrar mig från att gå ut och springa - något som jag plötsligt fått en så sjuk längtan efter. Jag? Springa? Nooo way.
Hursom. Jag ligger kvar i sängen, njuter av att jag har påsklov och av att täcket har precis rätt temperatur och ser i speglarna (jag har två vid min säng, god knows why) att jag borde tvätta håret. Bara inte nu, tänker jag då. Jag lyssnar på "Jealous guy" med John L och mitt liv är precis så perfekt som jag vill att det ska vara, alltid. Inget hårtvättande förrän denna känsla har försvunnit och mina ord kommer ut i fel ordning. Då är det tid för schampoo.

Påska-afton

Vi lyssnar på John Lennon, jag och katten, och hon håller takten med svansen fastän hon nästansover. Och jag klappar henne på magen och hennes päls där är lenare än all annan, och längre. Och solen lyser på henne och jag tänker att jag ska bli som hon när jag blir stor.

Idag kan bli en bra dag om mamma bara tar tag i äggletandet. Sedan ska hon gömma dem och vi ska leta igen. Hade vi vetat förra året att det skulle bli så, så hade vi ju lika gärna kunnat stoppa godis i dem när vi stoppade undan dem. Gammalt godis är också godis.

RSS 2.0