Vuxenpoäng
Jag stod utanför Stadsteatern för en timme sedan ungefär. Det pissregnade och alla som hade sett Romeo och Julia på stora scenen stod under samma lilla tak på trappan och kände sig förmodligen allihopa som att de befann sig i en påtvingad gemenskap (särskilt Jessica som har astma och besvärades av att det fanns de som rökte mitt i folksamlingen - tänker folk på allvar med arslet?).
Anyways. Det regnade alltså. Det gick vågor över hela Götaplatsen, så mycket regnade det, och ändå. Ändå stod jag kvar under det pyttelilla taket och kände mig jävligt vuxen med mina linser och i mina extrahöga vinterstövlar modell kvinnlig dam. Helt enkelt därför att det skulle sett så fånigt ut om jag gick raka vägen från en hyfsat vuxen teaterföreställning till att hoppa i vattenpölar. Det var ju den fällan jag dyrt och heligt lovade mig själv att inte hamna i (när jag var tolv och gjorde allt jag kunde för att inte bli större), normer och gamla invanda mönster som man är tvungen att följa för att inte verka vara hela korkad.
Hur gör man för att överleva vetskapen om att man sakta men säkert håller på att bli Som Alla Andra?
