ont.
Till råga på allt är min mobiltelefon borta. För kanske trettionde gången på två månader. Du som har något bra tips för att hålla ordning på en mobil årsmodell 2004 som är ful och inte går att sms:a med men som man lik förbannat är mer eller mindre beroende av,
hör av dig.
FRIPPE! *msn-hjärta*
Seriöst. Jag sitter nästan och bölar här. Jag inser att detta är en sådan kväll som man måste genomlida tillsammans, mp3:n och jag. En sådan kväll då man måste ta slut på batteriet och sitter och lyssnar sönder sina nyinlagda låtar bara för att batteriet ska gå. Just en sådan kväll är det i kväll, då spelar det ingen roll hur dåligt jag presterar på bilden, engelskan eller för den delen SO:n i morgon bitti. Jag och Fritiof har funnit varandra.
(Jag är SÅ femtonårig, jag inser det och det kan inte hjälpas.)
På lördag är man tråkig sa mamma häromda'n
Det tackar vi för, vi som aldrig blir utmanade på såna här listor som cirkulerar i bloggvärlden.
A is for age: Kvadratroten ur tvåhundratjugofem. (Dessutom är jag lika lång som rymddiagonalen i en kub med sidan en meter - det ni!)
B is for booze of choice: Pass.
C is for career: None at the moment. Men lärare vore inte helt fel, eller nåt roligt kontorsjobb.
D is for your dad's name: Staffan.
E is for essential items to bring to a party: Musik och ett bra jävla humör.
F is for favourite song at the moment: Har en hangup på On the radio med Regina.
G is for favourite game: Cluedo är för jävla roligt. Och Singstar de gånger jag har en motspelare. (Systra mi har lagt av eftersom jag vinner över henne hela tiden.)
H is for home town: Göteborg.
I is for instruments you play: Fiol. Gitarr, trummor, piano, bas, blockflöjt, trumpet, sång och triangel också om det kniper.
J is for jam or jelly you like: Allt som har socker i, eheh. Blåbär är väl favoriten, dock.
K is for kids: Fyra planerade. Om jag hittar en pappa till dem.
L is for living arrangements: Vindsrum i villa i östra Göteborg.
M is for mother's name: Carin.
N is for name of your crush: Den värsta hittills är antagligen när jag var helt förlorad i Martin Rolinski i typ två år.
O is for overnight hospital stays: Det var väl när jag föddes, då. Eventuellt.
P is for phobias: Mörker, vatten, stora saker, döda djur.
Q is for quotes you like: Öhm. Det enda jag kommer på är "why is it so we die just as copies, if it's so we're born originals". BD. Jag fullkomligen älskade det citatet när jag var typ... tolv.
R is for relationship that lasted the longest: Nämen vaddå.
S is for sexiest living creature: Creature får mig att tänka på kräldjur. Men om man ska fokusera på människor så kanske... äeh. Pass på den med.
T is for time you go to bed: Helst runt tio på vardagar och sorgligt nog oftast inte långt därefter på helger.
U is for underwear: Rosa och bruna.
V is for vegetables you love: Jag har en aubergine (med fruktansvärt låg densitet) liggandes i kylen. Den är helig just nu. Annars är ju ärtor inga dåliga grejer.
W is for weekend plans: Det är ju lördag idag. Så. Ikväll ska jag väl kolla film och ruttna bort, imorgon ska jag förhoppningsvis åka lite mer skateboard. Kanske skriva lite på mitt historiaarbete.
X is for x-rays you've had: Ja, det är väl hos tandläkaren då. Otaliga gånger.
Y is for yummy food you make: Food vet jag inte. Är en jävel på att baka dock. Allt.
Z is for zodiac sign: Virgo. (Jag har i alla fall nåt att skylla på när jag vaknar upp som oskuld på min trettioårsdag.)
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Siri är väl typ den enda som läser min blogg regelbundet och kommer se detta. Men HannaP vore roligt. Och Leila.
Ä är för älsklingstrend: Vad vet jag? Allt jag kan säga är att det finns en jäkla massa trender som inte är favoriter.
Ö är för en önskan just nu: Att vi har datasalen på SO:n på måndag.
Dom jävlarna ska skjutas
Pretty pretty please, SÄG att det är idioter som hittar på ämnena till de nationella proven. Det kan bara inte vara normalt funtade människor som tycker att grejer i stil med "ett viktigt val i mitt liv" är fantasieggande ämnen för femton-sextonåringar att skriva och prata om? (Om jag avslöjar årets riktiga ämnen gör jag mig väl skyldig till landsförräderi on top of everything.)
Sedan finns det ju oändligt många fler brister i de nationella proven. Ta det muntliga i svenska som exempel. En liten grupp på två-tre personer får välja en siffra som motsvaras av en text som läses upp på en cd. Sedan ska personerna i gruppen diskutera bl.a. vad det är för typ av text och när den kan ha skrivits.
Men vad händer om en person i gruppen (låt oss kalla henne Hilma, ett finurligt fingerat namn) har läst den bok ur vilken utdraget är taget? Hon kan ju inte sitta och låtsas fundera på vad som kommer hända efter detta specifika utdrag eftersom hon redan vet. Och på vilket annat sätt kan hon visa sin analytiska förmåga och att hon är en tänkande människa?
Idag, som sista lektion, hade jag engelska. Nationellt muntligt prov där också. Det handlade om val - mellan helt absurda och oväsentliga saker. Typ "what do you choose - football or basketball? Why? Does your choice affect the world, people, environment...?"
- "Well, err... I choose basketball, because I'm tall and that's a good thing when you play basketball... I don't think that affects neither people nor the world - why should it? And environment, well, I guess the rubber in the basketball isn't the most environment friendly material in the world. But, well... it's fun."
Ja, ni ser ju. Vad finns att säga om ämnet, liksom? Varför inte bara ha diskussionsfrågor om sånt som ungdomar bryr sig om? Ja visst, vissa kids av idag spelar både fotboll och basket - men långt ifrån alla gör det. Harry Potter då? Jag kan lova att det inte är många som inte har något att säga om det ämnet. Eller OC, Disneyfilmer, Michael Jackson (för eller emot hans plastikoperationer?)... Vad som helst som ungdomar bryr sig om och kan ha en enad diskussion om. För det känns i ärlighetens namn lite ovärt att diskutera vilken frisyr som är den bästa.
Do not support HiFi-klubben, kids
Guess which?
Rätt gissat, en iriver clix2 lades i mina händer. Och jag var väl nöjd ett tag - tills jag märkte att denna lilla sak började haka upp sig då och då. Efter en tids funderande kom jag fram till att det hände varje gång jag spelade en särskild låt, så jag tog helt enkelt bort låten i fråga. Då blev väl allt ändå frid och fröjd?
Jo, visst, på sätt och vis är det helt lugnt nu för tiden. Förutom den idiotiska programvaran till datorn (förmodligen översatt till engelska av en person med inte särskilt bra skolresultat i ämnet), att utbudet av "strumpor" och liknande tillbehör är extremt begränsat och att spelaren byter bakgrund varje gång man laddar den (bara en sådan sak gör ju att man rodnar). Visst, allt är jättebra.
Inte.
Det vore kul att höra HiFi-klubbens försvarstal. Det skulle kännas ungefär likadant som om de som refuserade Harry Potter and the Philosophers' stone skulle sitta och försöka hitta på dåliga grejer med Rowlings böcker bara för att upprätthålla sin stolthet. Lika krystat. För ingen vettig människa väljer att ta in iriver i stället för iPod.
Saker man tycker om
*(OMG, did I just add like 25 years to my age?)
JAG BLOGGAR
Någon stackare besökte min blogg tolv gånger igår. (Eller ja, det kan ju ha varit flera stycken som kollade många gånger var - men ni fattar principen.) Okej för att jag inte är tidernas flitigaste uppdaterare. Men det där var väl att pika lite i överkant?
Antignäll!
Därför: En lista över saker som gör att jag har bra magkänsla idag!
1. I morgon far vi till släkten och firar farmors 93-årsdag. Jag har ju skrivit om det tidigare, att jag inte gillar det gänget riktigt. Men jag vet inte, det är annorlunda nu, "man blir som man umgås". Kanske.
Eww.
Hursom får man ju tårta! Knäckebrödsdagarna är över för den här gången.
2. På tisdag ska vi fira min storebrors 20-årsdag genom att gå på restaurang. Båda hans föräldrar (vilka inkluderar min pappa), resten av min familj (min mamma, mina helsystrar) och hans andra halvsyster (på mammans sida) blir det, och eventuellt också brorsans flickvän. Det är så gött att ha en halvbrorsa, det är ju liksom inte jag som har gjort något för att få skriva ovanstående utläggning om allas relationer med varandra! Awesome.
3. Jag behöver bara höja mig i (minst) två ämnen och hålla uppe resten av dem så har jag nått mitt grundskolemål. Lite idiotiskt, ja, men... jag har vant mig nu, två ämnen blir inte så betungande och dessutom blir jag bara besviken om det inte blir som jag hoppas.
4. Dessutom ska vi imorgon hämta ut foton som jag har framkallat! Sedan ska jag sitta och pyssla med det på helgerna och klistra ihop ett pretentiöst fotoalbum som ska ge mina barn och barnbarn en bra bild av vilken helreko person jag trots allt är.
Och på det hela taget lämnar mitt liv inget övrigt att önska. Det är skönt.
Angelhead
Fan, nu säger de just att det går bättre för Gais... Och jag som ändå retade Rebecka i skolan! Detta kan komma att sluta i mig som mobboffer på måndag. På gymnasiet ska jag se till att hamna i en änglaklass. Eller vilket utomgöteborgskt lag som helst, derbyn blir ju rena nervförstörarna till och med för mig.
(Noterar ni den fyndiga rubriken, huh?)
Man får ha I-landsproblem trots att världen ser ut som den gör, jag svär
ett
hundra
trettio
fyra
olästa inlägg.
Dessutom har alla bra uppslag antingen försvunnit eller hunnit lösa sig (det är därför jag har blogg, för att kunna gnälla om sånt som ändå går över på fem minuter. Impulsbloggen liksom). DOCK hänger jag icke läpp för detta. Nu kör vi, livet väntar!
Volanggurun has entered the building.
Fula är de dessutom, gardinerna. Någonstans hörde jag att man kan stämma folk som förstör ens utsikt...
P.S. Idag hos optikern fick jag veta att jag är lite sned. Det tyckte jag var roligt.
Men hallå?
Är det förresten någon relevant skillnad mellan cupcakes och muffins - förutom förstås det något mer bajsnödiga amerikanska namnet?
* så ofta som jag använder mig av detta uttryck skulle jag snart kunna ta över bloggen.
"Sleepyhead" hette en bok jag läste under sportlovet.
Okej, det är inte jätteroligt att gå ut med hunden i Göteborgskt klimat på måndag morgon då man börjar halv tio. Men denna jättepessimism..? Något för huspsykologen (d.v.s. mig själv) när alla högstaplade problem innan detta är avklarade. Nu är klockan tjugoett och trettioett och jag har inte ens borstat tänderna, godnatt.
Ni oxå?
Jag har funderat i flera år men ännu inte kommit fram till något vettigt svar på denna fråga: Vad i hela fridens namn är grejen med att förkorta ordet "också" så att det blir "oxå"? Det är ju inte logiskt på något sätt! Jag vet inte hur det är med er, men jag har aldrig uttalat O:et i 'också' som det låter i alfabetet utan som "Å", så "åxå" vore enligt mitt tycke en bra mycket bättre förkortning. Nu ser ju det i och för sig ut som att man råkade missa hela grunden i svenska språkets stavning någonstans på lågstadiet om man skriver "ska ni åxå dit?", men vad gör man inte?
Med hopp om en reform av skriftspråket så att det till punkt och pricka följer talspråkets uttal,
Vän av ordning
Klass 9A
Men sedan finns det ju de lärare som skiter fullständigt i sina elever (förutom möjligtvis de i sin egen klass). De som inte ger ut betygskriterier utan bara ytligt svarar på vad som motsvarar "MVG-kvalitet", för att kunna sätta betyg efter egen smak och grundat på gamla erfarenheter.
De som förutsätter att alla elever kan allt från början och att inga vidare instruktioner behövs för att eleverna ska uppnå de resultat de vill ha.
De som är orubbliga i sin övertygelse om när man ska ha prov (helst i en vecka då man har tre inlämningar och ett annat prov), vad man ska lära sig till det (40 sidor på en vecka - därmed basta!) och vilka kunskaper som behövs (irrelevant skit tagen direkt ur läroboken).
I stället för att den glada känslan tar över mig när jag kollar på programmet, så blir jag illamående och får ont i magen. Jag blir så patetiskt avundsjuk på eleverna i klassen som får ha så duktiga och jättebra lärare medan vi andra stackars satar får dras med sådana som inte på något sätt inspirerar, peppar, berömmer, instruerar eller gör ämnena roliga. Vi med prestationsångest till drunkningsgränsen som inte kan nå våra mål tack vare dåliga lärare som bara gör livet värre för oss.
Då borde jag förstås fokusera på mina två bästa lärare och de tre som är ganska bra samt "superpedagogerna" för att återfå tron på mänskligheten och att jag verkligen kan komma att göra skillnad om (när) jag senare blir lärare. Men jag vet inte. Just nu känns det bara svart. Tre månader till ska jag överleva med plågan det innebär att ha lärare som verkligen ingen tycker är bra (jag hade kunnat stå ut om jag visste att jag var udda i min ståndpunkt) och sedan ytterligare tre år med lärare som antagligen inte heller är några höjdare allihopa. Hello darkness.