Germanofobi eller Nej, jag tänker inte erkänna Spaniens seger förrän jag har Torres huvud på ett fat
Var det BARA jag som blev (relativt) helförstörd när Tyskland inte vann?
Tydligen.
Jag funderar på det där, varför alla så krampaktigt håller fast i alla landslag UTOM just Tysklands. Eller ja, alla tysktalande länder egentligen. Oavsett hur fult de spelar, hur ofta de slänger sig ner precis innanför straffområdesgränsen och hur få ord de har i nationalsången så är det "WÖÖÖH! Heja Spanien/Portugal/Grekland/random land söder om Frankrike ungefär!".
Är det Hitler som spökar fortfarande?
För gemenskap och mångfald - emot lika behandling?
Det enda som fanns att klaga på var väl en jävligt klantig bandpresentation. Det här bandet, Dearest Blake, spelade på festivalen. Ett sjukt grymt band från Lerum bestående av tre tjejer och en kille, som langade feta röjet! Gissa hur de presenterades? "Ett tjejband med manlig trummis". Yada yada yada. Detta inte bara en gång utan två.
Det lustiga i kråksången är att Picknickfestivalen finns till "för gemenskap och mångfald i Göteborg". Well, om man står för sådana värderingar så brukar man tycka att även tjejer och killar ska vara lika värda, d.v.s. att ingen ska särbehandlas varken positivt eller negativt för att . Ingen hade förmodligen kommit på tanken att presentera Vincent Vicious som ett killband, liksom.
Det är sådana här små detaljer som gör den stora skillnaden! Reformer och skit funkar inte, det som behövs är lite vilja hos folket att förändra sig. Även hos tjejer i övre tonåren som presenterar band på en liten stadsdelsfestival.
Alkoholfestivalen
All heder åt Björn Gustafsson. Men sanningen att säga - sjönk han inte lite i kvällens deltävling? Jag kan på ett sätt tycka att det är något slags tecken på framsteg att folk vågar visa sig "alkoholpåverkade" i tv, men egentligen känns det mest bara olustigt.
Alla älskar Romelandas Guldlock sedan tre veckor tillbaka, det känns nästan som att han är köpt när han nu raglar omkring i Sveriges skyltfönster numero uno, Melodifestivalen. Och värst av allt tycker jag nästan är att han upprepar klyschan "men det gör ju inget med bara EN glögg...". Tvetydighet halloj. Det är där det börjar, sedan fortsätter det bara utför.
Precis innan sändning kastade jag ett öga i dagens Aftonbladet, där det stod att Björn Gustafsson nobbar både alkohol och nikotin. BRA DÄR, tänkte jag och började leka med tanken på medias genomslag, Mr Gustafsson som ansiktet utåt för antisupkampanjer och att en helt ny värld föds. Det kan jag väl kolla i stjärnorna efter nu när han har visat sig precis lika modig och outstanding som resten av Svenssonlandets befolkning. När han nu är en sådan förebild för stora delar av Sveriges ungdomar, skulle Björn inte kunna slå ett slag för nykterism och att han verkligen inte dricker, i stället för att gå med strömmen och spela full inför tre miljoner tevetittare?
