Ü

De har bytt ut Romeo och Julia-affischen vid Kaggeled mot en på Stefan Holm. Varifrån ska jag nu få min dagliga dos av fransk (okej, i praktiken engelsk) 1500-1600-talsromantik och mina skuldkänslor över att jag inte går på teater nu när det är en pjäs som faktiskt lockar mig?

För övrigt vill jag passa på att meddela att det verkar som att det kommer en lågtrycksperiod inom den skriftliga kreativiteten för min del nu. Men var inte ledsna - det finns många andra bra bloggar! Jag är inte den enda här i världen även om man ibland kan tro det, så fantastisk som jag är.

Mitt livs hittills värsta födelsedag har (nästan) passerat i en dimma av tårar, falska leenden och rastlöshet. Men visst har det funnits ljuspunkter också, det var t.ex. oväntat många som över huvud taget visste att jag fyllde år! Jag blev superglad varje gång någon gratulerade mig idag, det hade jag jädrarimej inte trott!
Det är väl lustigt det där att man förväntar sig att hela världen ska stanna upp så fort något stort händer i ens liv. När min systers kompis hade gjort "självmordsförsöket" (åh så fel det känns i bestämd form) härom dagen lyssnade jag på nyheterna och kom på mig själv med att tänka "men ska de inte rapportera om h*n?", och idag när hela världen tänker på Lady Di som dog för tio år sedan tänker jag snarare på att jag fyllde fem den dagen.

Hade jag haft vänner hade jag firat kvällen genom att, jag vet inte, cykla utan hjälm tillsammans med dem, men nu blir det "Behind Midsomer Murders" och chokladtårta (med jordgubbar!) tillsammans med familjen istället. Och det blir väl trevligt det också, antar jag. Jag ser framåt; om ett år går jag på gymnasiet, ÄNTLIGEN!

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=365801


En man dör i singelolycka

på grund av snö och halka.


I AUGUSTI.

Fin födelsedagspresent, hördu växthuseffekten! Snö den 30:e augusti. Det är sjukt. Man vet ju inte vart åt klimatet är på väg längre! Förra året fick vi knappt någon snö mer än typ tre dagar i november och januari, året innan var det snökaos i tre månader och nu får vi snö i augusti.

Idag hände inget särskilt i skolan. Det var svenska (jag måste lämna in två recensioner nu närmast bara för att jag är bäst), skolfoto (=vi slapp slöjden), musik och engelska. När jag hade lämnat in det nationella prov som vi hade fått öva på i engelskan, så tänkte jag "måtte bara något hända så att min blogg inte blir en jävla öken" som den lilla seriösa högstadiebrutta jag är.

Sedan visade det plötsligt, mitt i allt, att en av mina småsystrars (vad jag vet) närmaste vänner har försökt ta livet av sig och ska läggas in på behandlingshem och allt. Och där satt jag och tröstade en gråtande syster, tänkandes "hey, hey, hey. JAG kan inget om hur man tröstar folk!". Tröstande ord har alltid varit alla andras thingie, jag har hållit min fasad uppe och försökt vara neutral i alla lägen. Idioti.
Så vad händer nu? Vad fan händer? Hur går det med syrrans klass, med skolan, kommer folk få veta? Kommer den här kompisen för alltid bli stämplad som "hon som försökte ta livet av sig när hon var liten"? Jag önskar bara att hon tar sitt förnuft till fånga och står emot vad det nu är som driver henne mot helvetet. Och det värsta är att det bara kommer bli värre när hon läggs in. Hur bra kan det vara att omges av självskadare och andra som har försökt ta sitt liv när man är i en ålder då man så lätt påverkas av andra OCH när man dessutom just själv har försökt? Nej, jag ser inget bra i det. Men jag ska tänka ut något. Jag har aldrig varit kompis med henne över huvud taget, men jag har en del års erfarenhet av att må dåligt. Det går att överleva. Hon måste ju överleva, det är det viktigaste.

Nu vill jag veta; vem är "L" som kommenterade här igår (...eller idag)? Jag bits bara i självförsvar, ut med språket nu! :D


Jag törs nästan lova ett ordentligt inlägg imorgon. Idag tror jag att den kreativa delen av min hjärna (=alla ord) har frusit bort tack vare att ingen upplyste mig om att det var typ 20 minus och frost ute när jag skulle traska till skolan  - i tunna piratbyxor och linne. Dessutom har jag haft huvudvärk och varit sömnsjuk halva dagen. Otrevligt.
Imorgon alltså. Tills dess: Keep on keeping on!

Idag är jag tråkig. Det är däremot inte Hanapeeeeee som besvarade min kommentar idag. Jag fick ömma smek till och med! Nu kan jag dö lycklig :')

För att visa hur tråkig (och ointressant) jag är kör vi ett test idag istället för att mörda anonymkommenterarna Maxi och Johan offentligt (fatta snäll jag är!).




Under 30, ointressant. Över 30, Väldigt intressant

(x) Jag har dragit ut 3 eller fler tänder.
( ) Jag har brutit något
(x) Jag har börjat blöda väldigt mycket.
(x) Ibland önskar jag att jag dog.
(/) Jag är rädd för döden.
( ) Jag tror att det finns spöken.
(x) Jag har sett ett spöke. (Men jag var sju år, det var en jättestor hare med en pinne genom magen uppe i skogen ovanför Vidkärr.)
(x) Jag har ramlat av en stol.
(x) Jag har skrattat så att jag inte kunnat stå upp.
(x) Jag har gråtit väldigt mycket.
(/) Jag har rymt hemifrån.
( ) Mina föräldrar har slängt ut mig ur huset.
( ) Jag tror på Gud.
( ) Jag använder nån form av eyeliner/kajal.
( ) Jag använder mascara.
( ) Jag använder skarpa färger på mina läppar.
( ) Jag dricker inget annat än vatten.
( ) Jag är galen i godis.
(x) Jag är tuff.
(x) Jag är över 144 cm.
(x) Jag är över 155 cm.
(x) Någon har sagt att jag är liten inom det senaste året.
( ) Någon har sagt att jag ser längre ut på bild.
(/) Jag är blondin
(/) Jag är brunett
( ) Jag lyssnar bara på punk.
(x) Jag har ljus hy.
( ) Jag blir lätt brun.
( ) Jag väger mindre än 50 kg.
(/) Jag har en eller flera piercingar.
( ) Jag har en eller flera tatueringar som inte går att tvätta bort.
( ) Jag har trampat i hundbajs när jag var barfota.
( ) Jag hatar choklad.
( ) Jag älskar godis.
(x) Jag har gråtit när jag tänkt på ett minne.
(x) Jag har skrattat när jag tänkt på ett minne.
(x) Jag är känslosam.
(x) Jag brukar känna mig som en idiot.
(x) Jag undrar varför jag föddes ibland.
( ) Jag tror att Eva och Adam var dom första människorna på jorden.
( ) Jag tror på gud.
( ) Jag har sett samma film 3 gånger i rad.
(x) Jag har lyssnat på samma låt 6 gånger i rad.
(x) Jag har dödat en spindel.
( ) Jag har försökt dränka massa myror.
( ) Jag har kissat på mig av skräck när en eller flera insekter krypit på mina ben
(x) Jag är allmänt ointressant.
(x) Jag är tråkig. !!!!!!!!!!
(x) Jag får andra att skratta.
(x) Jag skrattar ofta.


Totalt : 25,5. Sade jag inte det, va?

Jag är så bitter
Jag älskar att va bitter
Livet är slut innan det hann börja
Alla är emot mig
Hela jävla samhället
Och varenda karl har könssjukdom
Var är alla fjädrarna och champagnen?
Det är skönt att va bitter
Och se tårarna fastna i rynkorna som redan är djupa som gravar
Jaha, det här var livet

(ur Miss Universums huvudet-på-spiken-dikt  "Bitter" som jag säkert inte har rätt att citera, men jag menar inget ont med det.)

TILL SIST får jag göra skäl för beskrivningen och headbilden här, YES! Nu är jag bitter, allt är i sin ordning efter 4½ dagar med glädje och inga problem.
Det är nästan löjligt vad pricksäkert ödet är ibland; En i min kära klass har blivit antagen till i "beskrivningen" nämnda tidning fick jag veta under SO-lektionen idag. Och genast blev jag såklart bitteeeeeeer. Vadfan, vem här är det inte som har MVG i svenska, stans mest välbesökta blogg och ett helt perfekt liv att kåsera om? JAG JU! Och jag sökte faktiskt till Graffiti (som barnredaktionen på GP kallar sig), men mitt antagningsbrev var förmodligen aningen för lamt. Så går det när man fastnar i onda cirklar (inga kompisar=inga intressen=inte tillräckligt intressant för oberoende liberala tidningen GP=inga nya kontakter=inga  kompisar...)!
Fast jag ska väl inte skylla allt på Graffiti nu när jag har kommit över mitt nederlag. Utan refuseringsbrev på refuseringsbrev hade den här bloggen förmodligen inte funnits, folks! (Och det hade ju varit en jävla förlust...)



Vote for me till bitterhetens akademi

Jag råkde höra sista p3 star sommarsöndag idag. De har haft ett par enäggstvillingar som nu under sommaren varje vecka har suttit och filosoferat om allt möjligt, så även denna vecka. Ämnet de avhandlade var hur pass viktiga betygen egentligen är, om det finns andra saker som spelar in mer när man ska ta sig fram i arbetslivet (vi födda på 1990-talet lär ju bli den första generationen i modern historia, vad nu det är, som får det svårare än våra föräldrar med sånt där) och de konstaterade efter tio minuters käbbel att ja, social kompetens går bra mycket före bra betyg.
Jag fick det alltså konstaterat. Under hela det senaste året har jag insett att jag är urusel på att vara social, att prata och över huvud taget kunna kommunicera med andra människor. Nu kommer jag inte kunna få något jobb heller! Det visste jag såklart sedan innan, men att det dessutom inte går att träna upp? Deprimerande. Jag får helt enkelt satsa på att bli dentalspottsugare eller något annat trevligt i den stilen.
Fast man kan ju komma en bit även om man är sjukt blyg. Titta bara på Sophie Zelmani! Det finns hopp, Hilma, det finns hopp.

Jag hade tänkt blogga (åh, detta uttryck!) om min förmodligen mest vedervärdiga lärare idag. Jag tänkte inleda med att min högst nöjsamma inlärning av periodiska systemet i går kväll avbröts av en gnutta ångest över att jag aldrig hade klarat att lära mig det om denna lärare av någon anledning skulle ge klassen det i läxa, och sedan hade jag tänkt börja lista saker jag hade kunnat göra för att stå ut med denna lärare i ytterligare ett knappt år.
Så idag på morgonen insåg jag att jag faktiskt kan stå ut med läraren utan att för den sakens skull avlägsna h*n från jordens yta (vilket naturligtvis emotsäger sig självt). Och det om något talar väl i sin tur för att jag är äckligt positiv nu för tiden - om jag kan överleva mitt nionde år i skolan TROTS att jag har den här personen som lärare, då är det något kemiskt fel på min känslocentral. Seriöst, jag känner inte igen mig själv!
Hur som helst finns det fortfarande saker att störa sig på, jag ska nog få nog med irritationsmoment ändå, ska vi se. :)


(1. Jag vet att det inte heter varken "han" eller "hon" när det handlar om att avlägsna en person från jordens yta, men att skriva "henne/honom" hade känts lite överdrivet när det ändå inte är någon som kommer läsa.
2. Och om det mot förmodan är någon som läser så vill jag inte riskera att elaka tungor eller läraren själv får reda på att det är just PG som åsyftas. H*n tycker redan inte om mig och kommer sänka mig big time om mitt hat mot h*n kommer fram.)

Saker jag har kommit till insikt om under läsårets andra dag:

1. Från att ha varit sur, tyst och tvär hela förra året pratar jag nu med alla åt höger och vänster. Än så länge är det mest sådant som inte har någon betydelse alls som trillar ur min mun, men det blir ett senare problem att rätta till det och lära mig prata ordentligt. (Den formuleringen får mig att verka som ett ettårigt barn, ehe.)

2. Det är fett mycket bättre att vara nere än att vara uppåt. Är man nere kan man nämligen bestraffa sig för korkade grejer man säger och gör, när man är glad måste man vara så jädra positiv hela tiden. Det suger.
Men jag ska å andra sidan inte klaga, de här två dagarna har varit tusen gånger bättre än jag någonsin hade kunnat hoppas!

(3. Jag kommer nog kanske kunna stå ut med den där klassen, 9C, ända fram tills 11 juni 2008.)

Först och främst vill jag bara klargöra att det klämkäcka namnet på denna blogg är påkommet av Nina. Jag skulle aldrig på egen hand få för mig att skapa en blogg med namnet "froekenloeken", jag får spykänslor av allt seriöst användande av detta uttryck. Nej, skyll på Nina (http://lovelyboy.blogg.se) som sagt.

Nu är det klargjort (klargjort? Heter det så? Det låter väldigt överböjt om man säger så. Men låt gå för den här gången, jag är inte ens femton och har således begränsade kunskaper om grammatik).