Ü

Det är lustigt, det här med sömn och psyke. Om jag ska upp åtta på morgonen så kan jag minsann leva med att inte somna förrän fem timmar innan (okej, jag gjorde det förra veckan och det var kanske inte att rekommendera trots allt) eftersom jag blir övertrött och går som på duracell hela dagen. Men om jag ska vakna bara den minsta lilla halvtimme tidigare för att gå ut med hunden, då ska jag helst ligga vid nio. Sova innan halv.
Okej, det är inte jätteroligt att gå ut med hunden i Göteborgskt klimat på måndag morgon då man börjar halv tio. Men denna jättepessimism..? Något för huspsykologen (d.v.s. mig själv) när alla högstaplade problem innan detta är avklarade. Nu är klockan tjugoett och trettioett och jag har inte ens borstat tänderna, godnatt.