Mythålslagning
Som idag. I ett flyktigt ögonblick innan jag sade hejdå till hunden och klev utanför dörren tänkte jag "kanske ska jag ta med paraplyet ändå? Man vet ju inte vilka väderomslag som sker under dagen". Men klockan var förhållandevis mycket och jag hade ju en tid att passa, inget paraply alltså.
Naturligtvis började det spöregna typ direkt efter bambarastens början. Det regnade under elevens val-lektionen, det öste ner under hemkunskapen och det regnar fortfarande, vilket ni förstås förstår innebär att jag fick gå hem i pissregn utan paraply.
Jag gick med huvudet nersänkt (jag som ändå försöker tänka på min hållning efter att Engla bloggade om det, eheh) och jag täckte ansiktet med sjalen min. Men det hjälpte fan inte utan mitt hår droppade länge efter att jag kommit innanför dörren och mina glasögon fick små fläckar eftersom jag inte kunde få bort allt regnvatten.
Alltså. Det regnar inte alls särskilt ofta i Göteborg. Det regnar bara vid de allra mest förbannat dåliga tillfällena då man har glömt allt vad regnskydd heter hemma på elementet.
It's my life
Men jag? Jag är lite halvlyckad så där. Herregud, jag har ju aldrig ens något att skriva om! Jag försöker desperat nå upp till den magiska 300-poängsgränsen innan gymnasiet trots att det gör mig utbränd. Brukar förminska mina prestationer in absurdum, har dock börjat uppskatta allt jag gör och hela mitt liv bättre nu sedan typ tre veckor. Och ändå är den här världen inte tillräcklig utan jag tar min tillflykt till böcker. Ingen människa vars blogg man följer, kan jag tänka mig. Men å andra sidan, vem är väl det...
F.ö. har jag ett väldigt pretto och förklarande tilltal. Det är ju typ Hanna, Ylva, Ellen och kanske Ellen som läser. Eller? Är ni fler som återkommer så där... återkommande?
Hej lördag!
My number one
Jag vann första tävlingen på Ylvies blogg. Detta genom att skriva en kommentar i vilken jag verkar vara en mycket bitter ung kvinna, så vet vi ju alla att det inte är.
Första tävlingen på hennes blogg. Det blev lite fel, va?
Jag vann världshistoriens andra rebustävling i p3 star.
Jag blev min pappas andra barn.
Jag blev den andra i klassen att få glasögon (ja, Oscars läsglasögon räknas).
Jag var den andra personen att prata i Söndagssamtalet.
Ni ser. Det enda som möjligtvis skulle kunna matcha't är att jag var den första någonsin i min årskurs att få MVG i musik. Anar jag kanske ett mönster? Är det min tur att komma först nu? Jag väntar med spänning.
Livets mysterier utökas...
I höstas nån gång så skulle föräldrarna iväg en stund på kvällen och jag fick i uppdrag att typ kolla på Bolibompa och sedan natta barnen. En baggis, tänkte jag såklart. De här barnen är snällast i världen och bråkar aldrig, så det hela förflöt jättelugnt. Jag och I läste med gemensamma krafter om Rödluvan samt De tre små grisarna för K när hon skulle sova, och sedan satte jag och I oss med Rasmus på luffen för att läsa den. Problemet var bara att I hela kvällen hade varit lite mammig och ville stanna uppe tills föräldrarna kom hem - vid niosnåret. Gulp, tänkte jag, hur länge låter man en femåring vara uppe en vardagskväll?
Hela kvällen är egentligen mer eller mindre en minneslucka, för I fick borstade tänder, pyjamas på och godnattbok läst för sig av mig utan att jag minns det. Jag kan verkligen inte begripa hur allt det där hände utan att jag hade planerat det! Så här i efterhand tänker jag ju att det är självklart att gossen kan få stanna uppe tills mamma och pappa kommer hem, om det bara är för föräldrarna att stoppa honom i säng sedan. Men den sinnesnärvaron hade jag uppenbarligen inte då. I alla fall inte annat än i autopilotläge...
Skadad?
Hur som helst var jag glad över att jag fick sitta ner resten av lektionen medan min fot svullnade. Det gör den fortfarande.
Köldnervositet
Jag funderar på om det är så att nervositet leder till förfrusna fingertoppar, köldskakningar i hela kroppen och lätt illamående. I så fall är jag nervös nu, detta därför att min röst kommer medverka senare i dagens p3 star-program och jag inte kan prata svenska ordentligt. Just den lilla detaljen är ju lite underlig i och med att jag just PRATAR SVENSKA. Ändå lyckas jag staka mig och säga fel hela tiden.
Vi får se hur det går helt enkelt. Om inte annat så överlever jag. Och programmet ligger ju bara kvar i arkivet i trettio dagar...
HELP.
Alltså. Vet någon hur jag kan göra för att få en lista ute i högerspalten? Jag kräver inget flådigt, bara en rubrik och lite (en massa) text i rader efter varandra.
Tacksam för svar
/ c00l_tjej_92
STORMVARNING UTFÄRDAS!
Idag skiner dessutom solen rakt i mina ögon. Jag har dragit ner rullgardinen (vilket är typ höjden av skabb, men det är en annan sak) som skydd. Mot solen. Som visar sig just precis den dagen då det ska storma. Sicket antiklimax.
Problematik i mitt Rapportprojekt
Så sade jag till mamma när vi satt i bilen utanför Porrhällagymnasiet igår kväll. Klockan var strax före halv sju och halv åtta börjar som bekant Rapport. Jag har utvecklat ett beroende efter Rapport; måste ha Rapport varje kväll! Åh vad jag älskar det, plötsligt har kunskapshungern tagit över mig totalt och jag vill bara ha mer och mer..! Helknäppt, jag som tidigare varit helt into språk och musik, endast.
Men se på fan, visst klarade vi Porthälla gymnasium på runt blygsamma femtio minuter! Fantastiskt. Detta trots att de förutsätter att femtonåringar inte vill hålla sig uppdaterade om vad som händer i världen omkring dem.
Man kanske skulle skriva en sådan guidebok, "Hur du får så bra översikt över gymnasiet som möjligt på under en timme"?
Dessutom
Sjukdomstillstånd
Jävla bajs.
Bönhörd
Barnbloggar no more?
På senare tid har jag lagt mig till med att följa en sjuhelsikes massa bloggar skrivna av mammor och pappor som har småbarn eller till och med väntar barn. Dessutom är det en himla massa bebisar omkring mig just nu.
På senare tid har jag dessutom haft ovanligt många drömmar där jag antingen har ett litet barn eller är gravid. I natt sträckte det sig så långt som till att jag var på väg att föda barn - och hade värsta förlossningsångesten! Den höll i sig långt efter det att väckarklockan hade ringt och jag hade gått till skolan, ska jag säga...
Så här kan jag ju inte ha det, tänker jag. Om jag drömmer en till dröm i natt där jag är gravid eller föder eller gud-vet-vad, då får jag ta och se över mina bloggvanor. Det är läskigt att vakna mitt emellan två värkar, ska jag säga.
Förresten
Katten ligger nu och sover. Jag misstänker att hon har ätit något olämpligt, för det låter som att hennes tarmar rör sig några centimeter hit eller dit med någon halv minuts mellanrum. Eller också jamar hon i sömnen. Hur som helst får det mig att rycka till; detta är i vanliga fall världens tystaste katt. Naturens olösta mysterier blir bara fler och fler...
Naturens under
Här sitter jag i godan ro och känner mig lite snäll eftersom jag gosar lite med katten medan jag uträttar onödigheter på datorn. Jag försöker att inte irriteras av att hon kliver omkring på touchpaden, leker med (drar ur) bokmärket i "Herr der Diebe" och sticker klorna i mina lår.
Det är fine för mig.
Men när hon sedan efter att slugt ha slickat mig på hakan och halsen börjar BITAS i nämnda kroppsdelar, då så jävlar vet jag inte om jag kan tolerera det längre. (Sedan undrar man ju hur i h-e hon lyckas greppa med käkarna om min haka? Alice är ju en hyfsat liten katt som således har en ganska liten mun medan min haka är tämligen stor jämförelsevis...)
Paltkoma
Jag skippar alla konstiga motiveringar. Istället en uppmaning till mig själv:
HILMA FLICKA LILLA NU ÄR DU SÅ GOD OCH SNÖRAR PÅ DIG SKORNA OCH TAR EN PROMENAD RUNT HÄRLANDA TJÄRN INNAN JULLOVET ÄR SLUT OCH HELST REDAN IMORGON.
Tack.
