Ü

Jag önskar att jag kunde skriva så där öppet och fint om mitt liv, det gör jag faktiskt. Eller skriva intressant om vad som helst egentligen. De bloggar som jag helst läser är de som vräker ur alla sina dåliga sidor och som man därför mår bättre av. (Okej, nu är ju inte alla mina favoritbloggar sådana, men överlag.) Eller också är det sådana som är tvärtom; som redan är bästa människorna och som bara lever sina liv, dem ser man upp till genom bloggen liksom.

Men jag? Jag är lite halvlyckad så där. Herregud, jag har ju aldrig ens något att skriva om! Jag försöker desperat nå upp till den magiska 300-poängsgränsen innan gymnasiet trots att det gör mig utbränd. Brukar förminska mina prestationer in absurdum, har dock börjat uppskatta allt jag gör och hela mitt liv bättre nu sedan typ tre veckor. Och ändå är den här världen inte tillräcklig utan jag tar min tillflykt till böcker. Ingen människa vars blogg man följer, kan jag tänka mig. Men å andra sidan, vem är väl det...

F.ö. har jag ett väldigt pretto och förklarande tilltal. Det är ju typ Hanna, Ylva, Ellen och kanske Ellen som läser. Eller? Är ni fler som återkommer så där... återkommande?