Girl, you got those eyes that see
Jag är inte en sådan som springer hos läkaren var och varannan dag. Heller inte hon som alltid började blöda näsblod eller somnade i maten på dagis. Därför är det lite spännande för mig när det händer konstiga saker med min kropp, jag vill ha det sagt innan jag fortsätter förstår du.
Nu har jag fått en jätteskum åkomma på vänster öga. Det är som att muskeln som sitter längst ut mot tinningen har sträckt sig eller nåt och med jämna mellanrum börjar darra. Ibland är det också som att ögat klibbar ihop sig och jag har svårt att ha det öppet på rätt sätt. Hela dagen har jag irriterat mina kompisar med 'men WAAH, du, darrar mitt öga?" och fått nekande svar med hånskratt någonstans i botten. Hypokondriker skulle jag gissa att de kallar mig. Vaddå hypokondriker säger jag.
Jag hade kunnat acceptera det här om det inte vore för att jag är SEXTON bast. Ögonsjukdomarna börjar väl knacka på vid sjuttio någon gång? Det finns inte med i min planering att bli halvt blind innan jag ens tagit studenten, that's for sure. Dessutom har jag redan ett synfel på drygt -2,00 plus brytningsfel. På vanlig svenska innebär det att jag ser ganska dåligt och helst inte lämnar glasögonen hemma en hel dag utan ersättningshjälpmedel. Ögondarr försvårar seendet ännu mer, om inte annat så får jag en halv hjärtattack varje gång det börjar strama vid vänster tinning.
Nu ska jag gå på helg. Blunda i fyrtioåtta timmar och hoppas på det bästa.
(Höjden av fantasibrist när det kommer till rubriker måste väl ändå vara att använda samma textrad två gånger - inom loppet av ett drygt halvår?)
Nu har jag fått en jätteskum åkomma på vänster öga. Det är som att muskeln som sitter längst ut mot tinningen har sträckt sig eller nåt och med jämna mellanrum börjar darra. Ibland är det också som att ögat klibbar ihop sig och jag har svårt att ha det öppet på rätt sätt. Hela dagen har jag irriterat mina kompisar med 'men WAAH, du, darrar mitt öga?" och fått nekande svar med hånskratt någonstans i botten. Hypokondriker skulle jag gissa att de kallar mig. Vaddå hypokondriker säger jag.
Jag hade kunnat acceptera det här om det inte vore för att jag är SEXTON bast. Ögonsjukdomarna börjar väl knacka på vid sjuttio någon gång? Det finns inte med i min planering att bli halvt blind innan jag ens tagit studenten, that's for sure. Dessutom har jag redan ett synfel på drygt -2,00 plus brytningsfel. På vanlig svenska innebär det att jag ser ganska dåligt och helst inte lämnar glasögonen hemma en hel dag utan ersättningshjälpmedel. Ögondarr försvårar seendet ännu mer, om inte annat så får jag en halv hjärtattack varje gång det börjar strama vid vänster tinning.
Nu ska jag gå på helg. Blunda i fyrtioåtta timmar och hoppas på det bästa.
(Höjden av fantasibrist när det kommer till rubriker måste väl ändå vara att använda samma textrad två gånger - inom loppet av ett drygt halvår?)
Kommentarer
Postat av: Någon som ramlade in
Jag vet inte om det är till någon tröst, men det där som du beskriver har jag också haft. Jag tänker att det kan vara nervryckningar? Om det nu är så, för det är vad jag hade, så kan det bero på stress eller sömnbrist. Det är ofarligt och kan hända alla någon gång, och det ska definitivt gå över. Det bästa du kan göra är att vila och ta hand om dig själv. :)
Postat av: Hilma
Ja, min moder hade upplevt detsamma och sade att det berodde på trötthet. Relativ trötthet i så fall, jag har varit bra mycket tröttare än jag var den här specifika dagen utan att mitt öga har gått bananer... Men nu är det bra igen, tack och lov - det var bra jäkla irriterande så länge det varade.
Trackback
