13. Pojke flicka av Terence Blacker

Översättningen av titeln känns lite konstig, men å andra sidan, vad ska man kalla en bok som i engelskt original heter Boy2girl?
Den handlar hur som helst om Matthew som bor i en förort till London med sin mamma och pappa och lever ett typiskt Svenssonliv (eller vad den engelska motsvarigheten till det nu heter). Han är med i ett "gäng" (åh gud så töntigt det låter) bestående av honom och två andra killar som ligger i krig med skolans tjejgäng. Tjejerna har utmålat killarna som töntar och killarna, tja, de finner sig väl i det, liksom.
Men så kommer Matthews amerikanske kusin Sam och ska bo hos Matthews familj sedan hans mamma omkommit i en bilolycka. Sam är definitionen på problem, och när han ser till att Uthusgänget (som sagt...) blir portat från sitt favoritställe ser Matthew sin chans att ge igen. Sam vill inte vara ensam, men ska han få hänga med Uthusarna ska han se till att förtjäna det! Sagt och gjort: Den första skolveckan låtsas Sam vara tjej. Det börjar som en oskyldig lek, ett sätt att slå två flugor i en smäll då Matthew förutom att förödmjuka Sam även vill ha lite hemliga uppgifter från tjejlägret, men det utvecklas snart till en härva av lögner som är svåra att trassla sig ur. Och det hela blir allvar när Sams biologiska pappa kommer ut ur fängelset och vill ha tillbaka sin son.

Till skillnad från föregående bok tog den här bara ungefär två timmar att läsa, jag drog igenom hela i ett sträck. Den var precis så där halvhemsk, eller vad man ska säga - det blir aldrig "farligt" med Sams dubbelspel, utan det håller sig hela tiden på ytan, ingen är särskilt nära att komma på honom. En längre utveckling av detta hade förstås varit rolig att läsa, men å andra sidan har det gjorts så många gånger redan, i andra böcker på samma tema.
Ett underämne som vävs in, och har ganska stor del, i berättelsen är hur olika tjejer och killar behandlas. Det märks t.ex. när Sam kommer tillbaka till hamburgerstället där han lyckats få Uthusarna portade, och nu som tjej genom lite gråt och skådespeleri till och med får ägaren att bjuda killarna på deras mat. Visst, det ligger på gränsen till åh-tjejer-kommer-undan-med-allt, men det är i så fall snarare en väckarklocka än ett "ditsättande". Det är också jäkligt befriande att Sam är en kille som klär ut sig till tjej och inte tvärtom. Tuffa tjejer som "blir" killar har man ju läst om, men det motsatta är väl inte lika vanligt. Just därför är det skönt att någon tar upp det, liksom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0