Vardagsfilosofen inom mig får väldigt mycket plats nu under ledigheten

Vad ska man göra med saker som är helt fantastiska?
Den frågan ställer jag mig ofta med jämna mellanrum (d.v.s. jag har de perioder då jag ställer mig frågan oftare än annars). Hittills inget riktigt tillfredsställande svar.
Jag tänker dikter, Bob Hansson som ett mycket bra exempel. Jag kan ju citera [lugna puckarnas mosebok, s. 161 första stycket] eftersom det som står där på något sätt övergår mitt förstånd, på ett bra sätt. Det är så genialt i all sin enkelhet. Men vad gör jag när jag har gjort det, när alla känner till det stycket (och helst ännu fler ur hans samlingar)?

Det är så jag tänker. Och så kommer jag fram till att det är ju just då man kan njuta. Man har ett jäkligt bra diktcitat i skallen och har spritt det till dem man tycker att det ska spridas till. Det är då man ska ta in det,

(nu kom jag ju på att jag hade valt ett väldigt passande citat vilket kan verka lite konspiratoriskt i sammanhanget.
Strunt samma),

det är då man ska andas lugna puckar genom lungorna, tänka "här ligger jag och duger." Den filosofin håller i uppskattningsvis ett halvår, sedan får man omvärdera. Men det tål att tänkas på ändå.



Imorgon ska jag köpa böcker så att jag får lite stämplar i mitt Pocketshop-kort någon gång. Att få en pocketbok för 59 spänn till skänks låter kanske inte som något att jobba för... men det är det. Uppenbarligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0