Ü

Jag har fastnat i ovanstående träsk. Det betyder att jag allt som oftast (känns det som i alla fall) har börjat kopiera saker jag skriver här och där och klistra in det någon annanstans, bara för att det är lite halvbra skrivet. Och, förstås, för att jag vill ha det sagt. Klart som fan att man ska behålla formuleringar man gillar och jag kan fatta att jag, som för någon vecka sedan, inte vill återuppleva den jävligaste dagen hitom nyår genom att för variationens skull skriva ner den på min pretentiösa blogg med annorlunda ord. Men ändå. Det är svagt.
Frågan är; har jag ett för tråkigt liv eller ser jag bara inte äventyret i vardagen?*

Dessutom ett litet personal message till pluttsyrran Hanna : Vill du vara så söt och sluta gå in på min blogg så att adressen syns efteråt i adressfältet? Länka på din egen blogg och klicka på den länken vetja, du kommer säkert på något smart!



*Okej, det där var en kuggfråga. Svaret är a, jag ser redan äventyret i vardagen så att det räcker och blir över. Som förut idag, jag lutade mig ut genom ytterdörren och tänkte på allt fantastiskt som hände i just den stunden och att jag upplevde den jag också. Psycho. Eller vuxet.