Ü

Det var för mig en smärre chock när jag började lyssna på Svenska Akademien för typ två år sedan. Då var jag en hårt inbiten poppare som bara lyssnade på band och artister som började på M och som på den tiden var lite halvindie, så SvAk var en rätt stor kontrast mot detta.
Någonstans i de faggorna började jag också foga mig efter omvärlden och dess åsikter. Då var jag inbiten jämlikhetskämpe som sade till så fort någon ens påbörjade ord som "hora" eller "damp" som skällsord och jag var vegetarian för att det är så synd om de stackars djuren. Typ.
Nu är jag, med risk för att låta dubbelt så gammal som jag egentligen är, van vid dagens ungdoms språkbruk och har accepterat tanken på att jag inte tycker ett dugg synd om djuren; det är smaken av kött jag får kväljningar av.

Hur som helst (detta var faktiskt inte tänkt att bli en målande beskrivning av min politiska korrekthet under högstadieåren). Idag kom det stora genombrottet i form av ett vadderat kuvert innehållandes ett stycke cd "Tändstickor för mörkrädda" och en t-shirt med SvAk-tryck. Jag blev glad som en ko, satte på mig tishan och spelade skivan för fulla muggar medan jag letade fram en intervju med bandet från en gammal Motdrag. Under dagen bytte jag byxor till mina allra mest baggy och nu
när jag ska på POP-konsert
sitter jag och värmer upp till Frankees "Fuck you right back", frivviligt uppletad på Youtube.
Det är ungefär så lågt man kan komma.

Usch, detta börjar mer och mer bli en bekännelseblogg för alla dåliga saker jag gör här i livet... Snart kommer det väl fram att jag egentligen inte vill något hellre än supa mig full och äta kött om helgerna!