Chock

Idag hände inget särskilt i skolan. Det var svenska (jag måste lämna in två recensioner nu närmast bara för att jag är bäst), skolfoto (=vi slapp slöjden), musik och engelska. När jag hade lämnat in det nationella prov som vi hade fått öva på i engelskan, så tänkte jag "måtte bara något hända så att min blogg inte blir en jävla öken" som den lilla seriösa högstadiebrutta jag är.

Sedan visade det plötsligt, mitt i allt, att en av mina småsystrars (vad jag vet) närmaste vänner har försökt ta livet av sig och ska läggas in på behandlingshem och allt. Och där satt jag och tröstade en gråtande syster, tänkandes "hey, hey, hey. JAG kan inget om hur man tröstar folk!". Tröstande ord har alltid varit alla andras thingie, jag har hållit min fasad uppe och försökt vara neutral i alla lägen. Idioti.
Så vad händer nu? Vad fan händer? Hur går det med syrrans klass, med skolan, kommer folk få veta? Kommer den här kompisen för alltid bli stämplad som "hon som försökte ta livet av sig när hon var liten"? Jag önskar bara att hon tar sitt förnuft till fånga och står emot vad det nu är som driver henne mot helvetet. Och det värsta är att det bara kommer bli värre när hon läggs in. Hur bra kan det vara att omges av självskadare och andra som har försökt ta sitt liv när man är i en ålder då man så lätt påverkas av andra OCH när man dessutom just själv har försökt? Nej, jag ser inget bra i det. Men jag ska tänka ut något. Jag har aldrig varit kompis med henne över huvud taget, men jag har en del års erfarenhet av att må dåligt. Det går att överleva. Hon måste ju överleva, det är det viktigaste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0