Ü

Igår såg jag Juno för första gången. Ett halvår efter alla andra. Idag steg jag upp, käkade frukost och läste tidningen. Sedan såg jag Juno för andra gången. Det är lite sent att dra igång stora hyllningsparaden nu, känner jag, så jag struntar i det.
Men en vacker dag kanske jag också hittar någon att kalla vid efternamn, någon vars brevlåda jag kan stoppa full med Tictacs med smak av apelsin, utan att behöva bli på smällen först eller sitta och grina när jag ser det på film. För det blir rätt suddigt när man halvligger ner och ska försöka fokusera på vad de gör på datorskärmen när ens ögon är översvämmade, really.