Lördagsångest

Idag är den typiska stanna i sängen-dagen. Regnet tilltog just, hårda vattendroppar som liksom inte grötar ihop sig som vanligt regn gör. Om ni fattar. Biverkningarna efter sjösjukepillrena igår satt fortfarande i när jag vaknade i morse, ögonen gick knappt att öppna. Jag borde ha lytt dem redan då och inte stigit upp.

Det värsta är att det är typ så här mitt liv alltid ser ut, det som förändras är väl egentlgen min inställning till situationen. Andra människor har vett att i alla fall vara missnöjda med sina kroppar eller något personlighetsdrag, men inte jag inte! Jag går och har dåligt självförtroende för att mitt liv är så tråkigt i stället. (Vilket i och för sig är en fullständigt sund reaktion på en tillvaro som är tristare än en burhönas.)
Det blev liksom inte så där fantastiskt att börja gymnasiet. Jag hade på något sätt trott att med skolstarten skulle jag automatiskt få ett liv och en massa vänner, riktigt så har det inte blivit. Snarare tvärtom: jag har ännu mindre liv nu än för tre månader sedan.

Och jag vet inte varför jag skriver det här. Det är varken något intressant, aktuellt och spännande ämne jag behandlar, eller skrivet på världens mest fantastiska sätt. Men så är det ibland, man måste få slå ett slag för lördagsångesten också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0