Goodnight Saturday
Vecka 20, i klass 9c även känd som mördarveckan, har inte ens börjat. Ändå är jag redan trött på den. Trött på alla dess inlämningar och allt annat skolarbete, visst. Och ännu tröttare på alla regler som kommer efteråt. Man måste ha ett jobb för att överleva, bara en sådan sak. Vem fan vill jobba? Jag vill bo i en skog och käka nötter, inte köra papper i dokumentförstöraren, papper som två minuter tidigare lämnade skrivaren. Jag vill inte behöva tänka så jävla mycket, vara medveten om allt. Det räcker nu.
Jag nämnde väl lärarstudenten? Det är förmodligen delvis hans fel att jag sitter här och inte tar itu med SO-redovisningen som ska vara klar på tisdag. Han ingjöt en så otrolig inget-löser-sig-känsla i mig, eller snarare hjälpte han den att hitta tillbaka. Den har varit försvunnen i alla fall sedan min senaste prao-period var över, men det var väl dags igen nu. Eftersom prao är obligatoriskt och ett framtida arbete också är det. Eftersom jag har mått illa och gråtit varje kväll när jag har haft praktik. Eftersom den här läraren skulle bräcka oss i hur mycket hemarbete vi har. Allt sammanfaller, all good things come to an end.
Det blir bara värre, är väl kontentan av det hela. Jag vill minnas att Anton Berg, programledare i radio, en gång sade att "livet blir kanske inte bättre, men man blir bättre på att leva det". Ibland tvivlar jag. När man har varit utbränd flera gånger om redan i grundskolan. Och verkligen inte orkar en till depression.
