Ü

Jag tycker mig ändå kunna se det positiva i de flesta situationer. Jag blir glad om vi har en extra lektion, "då lär man sig ju så mycket mer!", och jag vänder negativa händelser till positiva genom att tänka att "jaja, det blir en bra story att dra på ålderns höst!". Lillgammalt eller bara väldigt pretto, jag vet inte.
Men nu. Blötsnö på långfredagen. Ett påskris som riskerar att vältas ner så fort någon går det allra lugnaste genom vardagsrummet. Fyrtiofem minuters bilresa imorgon för att komma till faderssläkten och umgås - och ÄTA - allihopa. Hjälp.
Till råga på allt är mitt favvopåskägg försvunnet. Det är ett som min keramikermoster gjorde förra påsken då vi firade uppe i Norrland med moderssläkten, alla närvarande fick varsitt och alla hade olika design. Någonstans i röran efter hemkomsten därifrån försvann väl dessa ägg, och nu är de icke att återfinna. Kan det bli en glad påsk ändå, tro?

* Ni vet att jag inte är bra på det här med rubriker, så när man nu har chansen är det ju lika bra att ta den. Århundradets mest utslitna uttryck till er tjänst.