12. Fever Pitch (eng) av Nick Hornby
Fyra hela dagar tog det att läsa ut den här boken! Och vad ska man säga om den? 239 sidor fotbollshistoria. Hornby berättar om sitt liv (tror jag i varje fall, "jag"-gestalten spelades på film av Colin Firth, så jag ska väl inte vara för säker på min sak) som Arsenalsupporter från frälsningen fram tills då boken skrevs, 1991. Och detta gör han på ett rätt bra sätt, tror jag. Jag hade lite svårt att hänga med då och då p.g.a. bland annat språket och märkte otaliga gånger att jag tänkte på helt andra grejer än handlingen, men mot slutet blev det bättre med den saken. Kanske för att det var just slutet, vad vet jag.
Just språkproblemet var förstås inte en enbart dålig aspekt, tvärtom! Anledningen till att jag vill läsa en massa böcker på engelska är ju för att jag ska lära mig, och det har jag verkligen gjort med denna bok. Mitt lilla pretto-skrivhäfte är fullt av ord och uttryck som throw-in (inkast), header (nick) och drawn (oavgjord), fantastiskt användbart i dessa EM-tider. Kanske.
Ja. Det finns inte så mycket mer att säga eftersom det inte finns någon direkt handling att diskutera. Men knappt tvåhundrafemtio sidor fotboll (om fel lag dessutom!) är inte min tekopp, trots det ska jag inte kasta oförtjänt bajs på Fever Pitch! Det ÄR en jättesöt (ja, just söt) bok, inte alls dålig, jag är bara inte rätt person att läsa den.
