Ü

Här kommer den då, min I-wouldn't-call-it-recension av Harry Potter och hemligheternas kammare. Jag förmodar att det finns typ tre personer i världen som inte redan vet vad den handlar om, och ifall någon av dessa tre sitter här och läser min blogg och i det närmaste sliter sitt hår av längtan att få veta det genvägen (i stället för att själv läsa boken) kan de läsa det typ här.

Att läsa Harry Potter ger ingen fantastisk läsupplevelse nu för tiden. Jag var helt besatt av de konstiga saker som tillverkades med Harry Potter-loggan för några år sedan och hade alla filmer, alla böcker, alla dataspel, en Legobyggsats inspirerad av första boken/filmen... Det där har förstört böckerna lite, jag ser antingen film-, Lego-, dataspels- eller faktiskt pusselfigurer framför mig när jag läser, i stället för att göra egna bilder i huvudet. Det förtar charmen något. Och jag märker att jag inte kan koncentrera mig lika bra på berättelsen när jag hela tiden ser vad som ska hända och tänker att "oj, snart kommer DEN DÄR biten" (som inte ens dyker upp eftersom den är specialgjord för filmen).

Det är också bl.a. därför som jag går vidare i mitt underprojekt, att läsa om alla HP-böckerna, på engelska. När jag nu ändå kan storyn mer eller mindre som ett rinnande vatten så ger det mig i alla fall något om jag läser på engelska. Dessutom märker jag av flera lite irriterande översättningsmissar ("Jag skulle gilla en" -"Du skulle GILLA en?!" var förmodligen "I would like one" i original, vilket i alla fall jag skulle översatt med "Jag skulle vilja ha en"). På originalspråket blir det mer direkt, och så är det med det.